- Project Runeberg -  Tysk-svensk ordbok : skolupplaga /
12

(1920) [MARC] Author: Otto Hoppe - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A - absperren ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

absperren

— 12 —

abstürzen

från hans husbonde, -sparren, tr. af spärra,
afstänga. -Sperrung, / -spiegeln, I. tr. af-

spegla, återspegla. II. rfl. afspegla sig,
återspeglas. -Spieg[e]lung, /. -spielen, I. tr. 1.
spela från början tili slut, t. ex. ein Lied, auf dem
Klaviere. 2. Vom Blatte spela från
bladet. 3. af spela, frånspela. II. rfl. tilldraga
sig, hända. III. itr. h. upphöra att spela,
-spinnen, tr. af spinn a; biid. hopsätta, dikta,
-spitzen, tr. 1. göra trubbig. 2. göra
spetsig, hvässa, formera, -spitzung,/, -splittern,

I. tr. af splittra. II. itr. s. lossna i form af
splittror, -spräche, fl. aftal,
överenskommelse.

absprech|en, I. tr. 1. frånkänna, fråndöma.
Jm das Leben ~ döma ngn till döden. 2.
afhandla, diskutera. 3. aftala. II. itr. h. 1.
Über etw. (ack.) ~ yttra sig om ngt med
myndig ton. <^d: myndig, befallande. 2. tala till
slut. -er, m. myndig, befallande person,
-erei, fl. myndig, befallande ton. -erisch, a.
myndig, befallande.

ab||sprengen, I. tr. frånspränga, spränga bort.

II. itr. s. spränga af, galoppera bort.
-springen, itr. s. 1. lossna, gå af. 2. hoppa af. 3.
återstudsa, återkastas, -spritzen, I. tr.
spruta af, bort. II. itr. s. Ffara af, åstad, -sprung,
to. 1. språng, hopp ifrån ngt. 2. afvikelse från
ämnet, exkurs. 3. motsats, kontrast, -spülen,
tr. 1. skölja, afskölja. 2. bortskölja,
bortspola. -spülung,/. -stammen, itr. s.
härstamma, härleda sig. -stammung, fl. 1.
härstamning, härkomst. 2. gram. härledning,
etymo-logi. -stand, m. 1. afstånd, långt håll. 2.
afstånd, skilnad. 3. afträdelse. ~ nehmen
von etw.: afstå från, afträda ngt. -ständig,
a. försämrad, fördärfvad af ålder, -stapeln,
itr. s. I. gå af stapeln. 2. F traska i väg.
-statten, tr. fullgöra. Jm einen Besuch
af-lägga besök hos ngn, jm Bericht ~
redogöra inför ngn, Dank <x> tacka, jm einen
Grufls ~ framföra en hälsning till ngn, jm
seinen Glückwunsch ~ lyckönska ngn.
-stat-tung, fl. -stäuben, tr. af dam ma. -stäuber, m.
damviska, damborste. -stäubung, fl.
afdamning. -stechen, I. tr. 1. afsticka, afskära,
utmärka, utstaka. 2. sticka af, pricka af. 3.
af-tappa, tappa. 4. sticka, sticka ihjäl. 5.
vidtor-nérspei: kasta ur sadeln. II. itr. h. 1. G eg en ei.
von etw. ~ afsticka, bilda kontrast, svära
mot. 2. sjö. lägga ut. -Stecher, m. afstickare.
-stechung, fl. afstickande m. m. se abstechen.
-stecken, tr. 1. lossa, lösa upp. 2. utsticka,
utstaka. -steckung,/, -stehen, I. itr. s. 1. stå på
afstånd. 2. afv.A. Von etw. ~ afstå
ifrån,upp-gifva ngt. 3. i sht om växter: gå ut, vissna.
Ab-gestandner Fisch: död fisk. 4. blifva fadd,
dufna. II. tr, afträda, afstå ifrån,
öfverlemna. III. rfl. äfv. sich (dat.) die Beine
stå sig trött, -stehlen, tr. frånstjäla.
-steifen, tr. göra styf, stärka, -steigen, itr. t.

stiga af, ned. -Steigung, fl. -stellen, tr. 1.

ställa bort, flytta, t. ex. den Stuhl von der
Wand. 2. tekn. stanna, u ex. eine Maschine.
3. afskaffa, aflägsna. -Stellung, fl. -stemmen,

tr. afmäjsla, af hugga med huggjärn; frånbryta,
-stempeln, tr. afstämpla. -stemp[e]lung, fl.
-steppen, tr. pricka af, kaikera. -sterben, itr.
s. 1. dö bort, tvina bort, blifva okänslig. 2.
Einer (dat.) Sache ~ dö från, öfvergifva en
sak. -steuern, I. tr. 1. styra från ngt, t. ex. das
Boot vom Dfler. 2. afstyra. II. itr. h. Von
etw. styra ut, aflägsna sig från ngt. -Stich,
m. 1. afprickning, kopia; afdrag. 2.
tappning, aftappning. 3. afbrott, kontrast,
-stik-ken, tr. sticka af, t. ex. ein Muster, -stiefeln,
itr. s. F traska i väg. -stimmen, I. tr. mus.

I. nedstämma, t. ex. eine Saite. 2. stämma.

II. itr. h. omrösta, votera, über etw. (ack.):
o in ngt. -Stimmung, fl. omröstning,
-stim-mungszettel, m. röstsedel, -stinént, a.
återhållsam. -stinénz, 0,fl. återhållsamhet,
-stolzieren, itr. s. gå bort med stolta steg.
-stoppeln, tr. frigöra från åkerstubb, -stoſsen, I.
tr. 1, stöta, slå, kasta af. 2. afnöta, slita,
nöta. 3. stöta bort. Ein Boot ^ skjuta ut
en båt. 4. biid. bortstöta, stöta ifrån sig.
<W: frånstötande. IL rfl. af nötas, nötas,
slitas. III. itr. s. o. h. sjö. lägga ut, t. ex. vom
Lande -stofsung, fl. -strafen, tr. af straff a,
straffa, -strafung, fl. -strahieren, sv. tr. o.
itr. h. abstrahera. -strahlen, l.tr. återspegla.
II. itr. s. återstråla. -Strahlung,/ -stråkt, a.
abstrakt, -strampeln, tr. afsparka. -strängen,
tr. frigöra från (drag)linor, spänna ifrån,
-strapazieren, L tr. uttrötta. II. rfl. uttrötta
sig, underkasta sig strapatser, -streben, itr.
h. söka komma bort. -streich, m.
entreprenadauktion. -streichen, I. tr. 1. stryka af,
bort, ned. 2. slå, af straff a. 3. stryka fram
öfver, genomströfva. II. itr. s. aflägsna sig.
-Streicher,?». 1. strykträ. 2.skrapjärn.
-streitbar, a. som kan dragas af. -Streifen, I. tr
1. draga af, taga af. Die Haut ^ byta om
skinn. 2. biid. kasta af sig, slå bort, t. ex.
Sorgen. II. itr. s. vika af. -streifung, /
«streiten, tr. 1. Jm etw. <-w processa sig till ngt
af ngn. 2. förneka. 3. Sich (dat.) etw. <v,
lassen: ge med sig med afseende på ngt.
-Strücken, tr. sticka af. -striegeln, tr. rykta,
-strömen, itr. s. 1. flyta, strömma bort, skingra
sig. 2, sjö. drifva rar strömningar, -stücke[Ijn,
tr. af styck a, sönderstycka. -stufen, I. tr. 1.
af dela i afsatser. 2. gradera. II. itr. s. o.
rfl. bilda afsatser, gå i schattering,
-stu-fung, fl. -stumpfen, I. tr. göra slö, trubbig;
büd. förslöa, förslappa. II. rfl. blifva slö,
trubbig, förslöas, förslappas, -stumpfung,/
-Stürmen, I. itr. s. storma, ila bort. IL rfl.
upphöra att storma, rasa ut. -Sturz, m. I.
nedstörtande. 2. brant, -stürzen, I. tr.
nedstörta. II. itr. s. 1. störta ned, falla ned. 2.

itr. intransitivt, rfl. reflexivt, st. starkt, SV. svagt, tr. transitivt verb. h. har haben,

S. har »sin till hjälpverb.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:24:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tshoppe/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free