Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mæn firi sik, militares) [1]. Riddare och väpnare bildade
jämte kyrkans prelater de egentliga stormännen.
Tillhörande en under 1300-talet alt mer utvecklad
bördsaristokrati, i besittning af utomordentligt rika inkomster [2] och
uppträdande med stora, väpnade följen (»storflockar»), skilde
de sig i social ställning vida från det öfriga folket, och
såsom representanter för allmänt europeiska ideer (kyrkan
och riddarväsendet) höjde de sig äfven öfver det nationella.
Orden fræls och ofræls hafva nu från medlet af
1300-talet en annan betydelse än förut. I landens gamla lagar
beteckna de den personligt frie och ofrie, i Magnus
Erikssons nya allmänna landslag innehafvaren af skattefri eller
skattskyldig jord. Den gamla betydelsen har upphört i och
med träldomens afskaffande. Kyrkan, som lärde allas likhet
inför Gud och som åt den föraktade trälen lemnade
tillträde till de religiösa förrättningarna, ingaf våra förfäder
en ny åsigt om människovärdet, hvilken åsigt uttalade sig
i satsen, att »då Kristus blef såld, löste och frälsade han alla
kristna» [3]. Det dröjde dock ett par åthundraden, innan
den satsen blef allmännare erkänd. Både vestgöta-, östgöta-
och vestmannalagarne visa ännu träldomen i fullt bestånd.
Dock torde densamma redan under senare hälften af det
trettonde århundradet varit stadd i upplösning [4].
Frigifning af trälar förekommer redan under äldsta tider, och
efter kristendomens införande började det anses för ett
Gudi behagligt verk att på dödsbädden (»firi siæl sina»)
skänka friheten åt sina trälar. Frigifning genom
testamenten synes varit mycket vanlig i Sverige under tiden 1270—
1300; efter den tiden förekommer den endast ett par
gånger strövis (senast 1310), hvilket sannolikt har sin grund
deri, att träldomen då varit mer sällsynt, åtminstone hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
