Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inverkat också på konstnäreme. Den förr så lifliga emigrationen, hvilken
beröfvat hemlandets konst mången talang, men ock satt henne i beröring med
det rörliga konstlifvet derute, upphörde. Konstnäreme stannade hemma och
utstälde sina arbeten på akademiens expositioner, målame sina portratt, sina
mytologiska scener och allegorier, sina torra genrebilder eller ännu torrare
landskapsutsigter, bildhuggarne antika och allegoriska bilder, arkitekterne
granna, italienskt-antika »projekt» till bygnader, som aldrig kommo till
utförande.
Den klassiska smaken, som genom renässansens, barockens, den
franska perukstilens och rococons skeden i tre århundraden herskat i Europa,
syntes nu snart öfver allt hafva spelat ut sin rol i de bildande konsterna
liksom i vitterheten. Äfven klassicitetens sista skede eller den nya
renässansen väckte endast en konst, skulpturen, till kraftigare lif. En ny konstens
blomstring inträder först i ett nytt tidhvarf, genom en brytning med denna
klassicitet, och först sedan vitterheten börjat finna uttryck för den nya tidens
andliga innehåll.
Lefnadss&tt och seder.
Sedernas förfining. — Den glada tonen Inom sällskapslifvet. — Det sedliga tillståndet. — Brlnviaet —
Potatisen. — Brnket af nya fffverflödsvaror.
Äfven med afseende på sederna och umgängeslifvet medförde den nya
riktning, som under detta tidhvarf ifrån Frankrike vann insteg i vårt land,
vigtiga förändringar. Den anstrykning af råhet, som den karolinska kraften
stundom gifvit åt sällskapstonen, afslipades allt mer och en sirlig belefvenhet
blef nu den högre uppfostrans förnämsta mål. Umgängestonen blef tillika
mera glad och fri än förut; skämt och uddiga qvickheter utgjorde
samman-lefnadens krydda, och Bellmans sånger, af hvilka flere diktades redan under
frihetstiden, visa, att inom de lägre samhällsklasserna rådde en godmodig
uppsluppenhet, hvartill någon annan tid knappast torde kunna förete ett motstycke.
Under Gustaf Illrs regering nådde denna glädjestämning sin höjdpunkt;
under hans trumpne son flyktade den från hofvets salar, men bibehöll sig
dock, oaktadt tidens olyckor, inom enskilda kretsar och fann i synnerhet ett
uttryck i de dryckessånger, som då plägade föredragas i samqvämen. Det
var denna sed, som framkallade åtskilliga af Valerius’ glada sånger, men
äfven fru Lenngren har, för sin man kommersrådet K. P. Lenngren och
dennes vänner, skrifvit dylika qväden, och Franzéns »supvisa»: »Goda gosse,
glaset töm», är en af de utsöktaste perlorna inom vår literatur. Men taflan
har äfven sina skuggsidor. Belefvenheten urartade ofta till ytlighet och flärd,
glädjen till lättsinne, och sålunda försläppades allt mer den sedliga kraft, som
gjort det föregående tidhvarfvet så rikt på storslagna och högsinta
personligheter. Ett menligt inflytande på folkets moraliska halt utöfvade naturligtvis
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
