Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i allmänhet sina verkliga ministrar ej bland de lagliga rådgifvarne, utan bland
statssekreterarne eller andra personer, som saknade en mot sin befogenhet
svarande officiel ställning, men härigenom erhöll hela saken ett utseende af
hemligt och obehörigt sidoinflytande som gjorde den förhatlig, och dä han efter
rådets afskaffande inrättade allmänna ärendenas beredning, gaf han ej
denna myndighet den sjelfständighet, som bort tillkomma en
regerings-konselj.
I olikhet med rådet intager riksdagen under detta tidhvarf en
synnerligt framstående ställning, och detta gäller ej blott om frihetstiden, då den
i sin hand samlade hela samhällsmyndigheten, utan äfven om det gustavianska
tidhvarfvet, ty ehuru dess makt då var förminskad eller bruten, framstod den
dock fortfarande för det allmänna medvetandet såsom den egentlige bäraren af
friheten och såsom den sjelfskrifne vårdaren af folkets rätt, och oaktadt sin
obenägenhet för riksdagar var dock Gustaf III allt för skarpsynt för att ej inse
omöjligheten af en regering utan ständer. Ja, man har till och med kunnat påstå,
att hans regering efter 1789 nästan bar en parlamentarisk prägel, ty flere
af de män, som från denna tid bildade hans regeringskonselj, en Vallqvist,
en Ahlman, en Nordin, en Håkansson, voro de ofrälse ståndens ledare, och
det var detta, som i hans ögon gaf dem deras betydelse.1 Hans son försökte
visserligen att regera utan ständer, men detta gaf blott ytterligare näring åt
den allmänna meningen om riksdagens nödvändighet och bidrog väsentligt till
hans fall. För riksdagsformernas utveckling egde dessutom detta tidhvarf en
synnerlig betydelse. Genom 1719 och 1720 års regeringsformer blef för första
gången folkets lagstiftnings- och beskattningsrätt, som ända hittills kunnat
utöfvas genom provinsialraöten, grundlagsenligt förbehållen riksdagen; i den
sä kallade »principalatsfrågan» sökte väl ännu en gång åsigterna om de
> hemmavarande ständernas» rätt göra sig gällande, men försöket misslyckades,
och den möjlighet af en beskattning genom landskaps- eller
sockenmenig-heterna, som förenings- och säkerhetsakten öppnade, blef ej i verkligheten
använd. Huru frihetstiden utvecklade formerna för riksdagens sammansättning
och arbetssätt är i det föregående framhållet. Statshvälfningeu 1772 innebar
väl delvis en återgång till den förra obestämdheten, men att den erfarenhet
man vunnit ej var forspild, visade sig dock på den gustavianska periodens
riksdagar och skulle under nästa tidhvarf ännu mera träda i dagen. Men på
samma gång riksdagen sålunda stadgade sig, började det visa sig, att dess
sammansättning ej mera motsvarade tidens kraf. De ofrälse ståndspersonernas
yrkande på representationsrätt vid 1719 års riksdag är det första tecknet
härtill; mångfaldiga gånger under frihetstiden röjde sig dessutom olägenheterna
af fyrståndsindelningen, och de tankar på en förändring af representationen,
som framträdde i det första förslaget till förenings- och säkerhetsakten och
som äfven sedermera syselsatte Gustaf III, torde ej uteslutande böra
tillskrif-vas hans maktlystnad.
I förhållande till de öfriga stånden egde adeln fortfarande både inom
det offentliga och enskilda lifvet en betydlig öfvervigt, men inom ståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
