Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hou lät ofta både sonen och sonhustrun tungt känna sin vrede. Mellan
dessa herskade ej heller kärlek och förtroende. Endast med motvilja och af
statsskäl hade Gustaf underkastat sig giftermålet, och Sofia Magdalena var
ej i stånd att försona honom med hans öde. Till en början berömde han väl
hennes utseende och egenskaper, men inom kort fann han henne tråkig och
stel, och då han ej brydde sig om att lägga band på sin motvilja, blef den
unga furstinnan hvarken för honom eller hofvet något annat än en främling.
Äfven i Gustafs yttre röjde sig något ovanligt. Hans anletsdrag voro
välbildade, men något qvinliga; en nedtryckning öfver venstra tinningen störde
ansigtets regelbundenhet, och det har sagts, att han, sedd från den ena sidan,
var vacker, från den andra deremot ful. Vackra voro dock alltid de stora,
blå, af snille blixtrande ögonen, såsom mycket annat äfven de ett arf af
modern. Hans längd var nästan under medelmåttan, och ett fel i venstra höften
förorsakade en lätt haltning, som han dock genom ett eget sätt att gå skall
hafva förstått att teinligen dölja.
Kroppen var svag, och nervsystemet synes
hafva varit i hög grad retligt. I
manliga och krigiska idrotter egde han ringa
öfning, och äfven för den vetenskapliga
sidan af krigaryrket var han främmande.
Hans fosterlandskärlek och äfven hans
ärelystnad voro dock allt för starka, för att
lian ej skulle känt detta såsom en brist,
men då han efter freden i Hamburg ville
i sin store morbroders armeer lära sig det
verkliga krigets konst, vägrade ständerna
härtill sitt bifall. Den qvinligliet, som
röjde sig i hans utseende, återfans i viss
grad äfven i hans karakter. Under
barndomen skall hans största nöje hafva varit
att ikläda sig fruntimmersdrägt samt att
i skådespel utföra hjeltinnans rol, och
äfven sedan han blifvit äldre, voro
damernas toaletter och handarbeten föremål för 155*
hans synnerliga uppmärksamhet. Många
af hans samtida hafva ansett, att han saknade mod, men att detta ej var fallet
visade sig vid flere tillfällen under hans lif. Saken torde så kunna förklaras, att
han saknade hvad inan kallar fysiskt mod, men i så mycket högre grad egde
det moraliska, som i farans stund förmår stålsätta äfven en svag kropp.
Sådan ter sig bilden af den unge konungen, då han nu vid 25 års ålder
skulle öfvertaga styrelsen. Han var ej hvad man kallar en helgjuten personlighet
och kunde med den uppfostran han erhållit svårligen vara det. Pen
blandning af ljus och skugga, som återfinnes hos hvaije dödlig, framträdde hos
honom skarpare än hos de fleste. I hans karakter funnos onekligen svagheter,
Francis Marie Arouct de Voltaire
(1604 -1778).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
