Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adolf Fredrik fick dock ej länge njuta af detta lugn. Sedan flere är
tillbaka hade han lidit af magplågor och svindel, mot hvilka åkommor han
flitigt, men utan fullständig framgång begagnat gytjebaden i Loka, och den
12 februari 1771 träffades han under ett samqväm på hofvet af ett slaganfall,
som inom några minuter gjorde slut på hans lif.
Den aflidne konungen synes uppriktigt hafva sörjts af sina undersåtar,
hvilkas hjertan han vunnit genom sin godsinthet och sitt vänsälla och
anspråkslösa väsen. Att han ej egde några framstående statsmannaegenskaper,
derom bär hela hans regering tillräckligt vitnesbörd, men möjligen skulle han
under detta statsskick kunnat blifva en
både lycklig och nyttig konung, om
ej hans begåfvade, men ränkfulla och
hersklystna gemål allt för mycket fått
bestämma hans handlingssätt. Efter en
regering sådan som Fredrik I:s är det
sannolikt, att ett samvetsgrant
uppfyllande af konungadömets pligter inom de
af författningen utstakade råmärkena
skulle blifvit det bästa medlet att
återupprätta tronens sjunkna anseende, men
denna säkra, fast anspråkslösa väg, som
dock så väl synes hafva öfverensstämt
med Adolf Fredriks skaplynne, öfvergaf
lian snart för att i stället jaga efter ett
mål, som hvarken tidsomständigheterna
eller hans förmåga tilläto honom att
hinna. Så blef hans regering för honom
sjelf en källa till ständig oro och
missräkning, på samma gång den bidrog att
ännu ytterligare undergräfva förtroendet
till konungadömet.
I sitt enskilda lif var Adolf
Fredrik deremot en lycklig man.
Mellan honom och hans gemål herskade i
allmänhet det bästa förhållande, och på en tid, då sedeslöshet nästan var
en modsak på samhällets höjder, bildade Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas
hof ett aktningsvärdt undantag. I det samma rådde alltid en anständig,
men på samma gång glad och otvungen ton, och i dess samlif utgjorde
vetenskap och konst en förädlande krydda. Sina gladaste dagar tillbragte
hofvet på det fagra Drottningholm. Här kunde äfven Lovisa Ulrika slå
ifrån sig ärelystnadens drömmar och sorger, och vid festerna på slottet eller
vid de muntra, landtliga utflygtema, hvilkas minne blifvit bevaradt genom
några af Dalins täckaste visor, fick hennes naturliga älskvärdhet fritt göra
sig gällande. På Drottningholm var det också, som hon i synnerhet till-
145. Adolf Fredriks bisättning i
Riddurholms-kyrkan i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
