Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom alltid voro egnade att uppväcka bekymmer för statsskickets hållbarhet
Då dylika tvister uppkommo under frihetstiden, var det vanligen
partilidelserna, som satte de olika ståndsintressena i rörelse. Så också nu. De
hårdaste sammandrabbningarna föreföllo nämligen mellan adeln och presterne eller
de stånd, som denna gång i förhållande till hvarandra visade den skarpaste
motsatsen mellan hattar och mössor, och i följd af de ofrälse ståndens
sammanhållning drog adeln härvid vanligtvis det kortaste strået. Den märkligaste
af dessa tvister rörde en ordningsstadga for presteståndet, som från
riksdagsmannarätt i detta stånd uteslöt alla prester, som sjelfva voro adelsmän eller
för sina barn mottagit adelskap. Adeln ville nämligen betrakta detta som
ett ingrepp i sina privilegier och nekade sitt bifall, men de ofrälse stånden,
som antagit stadgan, sökte det oaktadt få den utfärdad såsom ständernas
beslut. Då vände sig adeln till regeringen med begäran om dess skydd for
sina privilegier. Konungen stälde sig också på adelns sida, men de flesta
riksråden ansågo ej saken för en privilegiefråga, och i följd häraf erhöll
stadgan den 31 mars 1767 verkligen regeringens stadfästelse. Genom den samma
blefvo ej mindre än åtta biskopar, deribland sjelfve erkebiskopen, beröfvade sin
i riksdagsordningen grundade sjelfskrifvenhet såsom riksdagsmän.
Den 15 oktober 1766 afslutades denna riksdag, som på ett så
genomgripande sätt förändrat riktningen af fäderneslandets både inre och yttre
politik.
Mössrådets regering och fall. — Biksdagen 1769—1770.
Mössorni förlora allmänhetens förtroende. — Nöden 1 landet. — Revolntionsplaner. — Ridet i strid
med embetsverken. — Adolf Fredriks tronafsägelse, dec. 1768. — Riksdagskallelsen. — Ständerna
ubbu-träda i Norrköping, april 1769. — Mössrådet störtas. — Författningsfrågan undanskjutet. — Riksdagen flyttaa
till Stockholm, juni 1769. — Säkerhetsakten och reformplanernas misslyckande. — Ryssland, Preussen eek
Danmark förbinda sig att npprättbålla det srenska statsskicket (hösten 1769). — Ekonomiska ftrendea.
-Riksdagens slut, den 30 jan. 1770.
En så genomgripande ombildning af rådkammaren, som 1765—1766 ån
riksdag kommit å stad, hade ej egt rum sedan 1739, och ett mera oinskränkt
välde öfver regeringen än det, hvaråt mössorna nu kunde glädja sig, hade
hattarne ej ens under sin mäktigaste tid utöfvat. Såsom vi sett, hade ej
mindre än tio riksråd, alla utgångna ur mössornas led, blifvit under
riksdagens lopp tillsatta; af det gamla rådets medlemmar qvarstodo blott sex,
och af dessa bekände sig Hom, Lövenhjelm, Friesendorff och Lagerberg mer
eller mindre fullständigt till mösspartiets grundsatser; Lieven hade i
egenskap af generalguvernör i Pommern/L766 aflägsnats från Stockholm, och den
ende, om hvilken man egentligen kunde befara, att han skulle bryta
enigheten inom rådkammaren, var sålunda riksrådet Hjärne.
Men för att regeringens bestånd skulle kunna anses betryggadt, var det
ej nog, att den egde sammanhållning inom sig sjelf, det fordrades äfven, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
