Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dess myndiga prostar och borgmästare, sågo deri ett angrepp mot utskottets
höghet och beredde sig att med anledning häraf ställa Fersen under åtal, i
förhoppning att på detta sätt kunna befria sig från denne besvärlige
motståndare, som både i utskottet och på riddarhuset steg för steg gjort dem
platsen stridig. .Men Fersen skyndade att påkalla sitt stånds beskydd, och
vid ryktet om hans fara skyndade så många af hans partivänner i landsorten
till riksdagen, att mössorna från denna tid fullkomligt förlorade öfvervigten
på riddarhuset. I två dagar kämpades om denna sak, men sedan Fersen sjelf
gifvit sin inlaga en mildare tydning, beslöt adeln enhälligt att taga honom i
sitt skydd, hvarefter utskottet fann för godt att afstå från den tillämnade
förföljelsen. Bankodeputationens berättelse blef emellertid af stånden gillad samt
genom trycket befordrad till allmänhetens kännedom, och någon tid derefter
blefvo de hittills varande bankofullmäktige afskedade af sekreta utskottet, som
också i trots af adelns motstånd genomdref sin vilja.
Alla, soni ådragit sig det herskande partiets ogunst, undsluppo ej så lätt
som Fersen. Så blef friherre J. K. Cederhjelm, en för sin elaka qvickhet
bekant mössa, som med synnerlig skärpa gisslat sitt eget parti för dess affall
från sina förra grundsatser med afseende på rättskipningen, utröstad från
riddarhuset, och dä frågan om de tre riksråden Rudensköld, Lieven och Hjärne
våren 1766 förekom till slutligt afgörande, beslöto de ’tre ofrälse stånden, att
den först nämde, som i synnerhet visat sig obenägen att böja sig för
mössorna, skulle utstötas ur rådet, der hans plats intogs af Fredrik Ribbing.
Emellertid var det ej tillräckligt att befria sig från besvärliga
motståndare eller att blott fördöma förra maktinnehafvares felsteg; det gälde
nu att råda bot mot de missförhållanden, som af dessa blifvit en följd, och
lösandet af denna uppgift utgjorde i sjelfva verket den egentliga
pröfvo-stenen för det nya mössväldet. Ehuru sedelstocken något minskats, derigenom
att man 1762 stadgat en ökad afbetalning af bankolånen, funnos dock ännu
sedlar för omkring 46 millioner daler silfvermynt ute i rörelsen, under det att
bankens förråd af klingande mynt blott synes hafva uppgått till en half million,
och den naturliga följden häraf var, att sedlarnas vanpris fortfor, i det kursen
ånnu var uppe i 84 mark. För att afhjelpa detta missförhållande och åter
förskaffa riket ett ordnadt myntväsen fordrades naturligtvis — och derom
voro nu nästan alla ense — att man med upphäfvande af det olyckliga beslutet
af år 1745 åter öppnade banken för invexling, men för att detta skulle blifva
möjligt, måste först antingen bankens metalliska valuta ökas eller också
sedelstocken minskas. Att den förra af dessa utvägar var den ändamålsenligaste är
tydligt, ty om sedelstocken minskades utan att ersättas af klingande mynt,
kunde landet lätt komma att lida * brist på rörelsekapital och i följd deraf en
allmän stockning inträda. Visserligen syntes denna fara kunna undvikas, om
kursen samtidigt faldes, då ju pn mindre sedelmassa skulle kommit att i värde
motsvara en större efter högre kurs, men härvid kunde man i stället befara
den olägenheten, att ett plötsligt höjande af sedelmyntets värde på ett lika
ofördelaktigt sätt skulle inverka på affärslifvet, som förut det omåttliga värde-
• Goode
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
