Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föreslagit lindrigare, presterne och bönderne strängare bestämmelser. Under
sådana förhållanden ansågo de anklagades vänner rådligast att inskränka sig
till att i stånden söka genomdrifva de förres förslag, och detta blef äfven,
ehuru i något skärpt form, gällande, i det adeln och borgarne förenade sig
derom den 9 november 1765, under det att preste- och bondeståndet, oaktadt
båda önskade ett strängare straff, dock stannade i olika beslut. 1 följd häraf
beröfvades Kierman embete och burskap, underkastades en månads vatten och
bröd samt inspärrades för sin återstående lifstid på Marstrands fästning, der han
redan följande året afled. Lefebure dömdes likaledes till en månads vatten
och bröd samt forlust af borgerlig näring; bröderne Klas och Johan Abraham
Grill, som äfven varit med i bolaget, undsluppo med böter, hvartill dock för den
förre lade3 tre års förlust af burskap. Den femte bolagsmannen, Petersen, hade
kort förut aflidit. Hvad de ådönida ersättningarna angick, kunde de ej till
fallo utbekommas. Bolagsmännen nödgades göra cession, och kronan måste
slutligen nöja sig med en uppgörelse enligt hvilken den i ett för allt skulle
erhålla en summa af 4 millioner daler silfvermynt. Äfven det königska
vexelkontoret underkastades en räfst. Frågan derom blef dock länge
oaf-gjord, då två stånd till en böljan stannade mot två, men mot slutet af
riksdagen upptogs den å nyo. Bolaget dömdes att betala öfver 900000 daler
silfvermynt, och utan att någon undersökning om bolagsmännens brottslighet
egt rum, vare sig inför domstol eller inför någon deröfver särskildt förordnad
deputation, beslöto ständerna på förslag af stora deputationen, att en af
bolagsmännen, Wittfoth, skulle straffas med tre veckors vatten och bröd samt
lifs-tidsfangelse. König sjelf hade före riksdagen flyttat till Hamburg, och en
annan af bolagsmännen vid namn Clason räddade sig genom flykten.
Det sätt, hvarpå dessa mål behandlades, lemnar ett lärorikt exempel på,
huru lätt partier, sedan de sjelfva kommit till väldet, blifva otrogna de
grundsatser de förut förfäktat. Mössorna hade hittills gent emot hattame alltid
uppträdt till rättssäkerhetens skydd och af denna orsak särskildt ifrat mot
utomordentliga domstolar. På visst sätt hade väl ej heller nu några sådana
blifvit nedsatta, ty hvarken den stora deputationen eller justitiedeputationen
togo vid sina undersökningar i akt några domstolsformer eller fälde någon
afgörande dom, men i stället gjordes de anklagades öde beroende af sjelfva den
enväldiga riksförsamlingens fullkomligt godtyckliga beslut, och att ett dylikt
tillvägagående innebar fullt ut lika stora faror för den personliga säkerheten
som tillsättandet af utomordentliga domstolar ligger i öppen dag. Hvad
särskildt de nu fälda domarna angår, voro de också otvifvelaktigt för stränga,
om det äfven måste erkännas, att de dömde mer än skäligt sett sin egen
fordel till godo.
Men ej ens för tillsättandet af en utomordentlig domstol skulle mössorna
rygga tillbaka. Sammanhanget härmed var följande. En rusthållare och
bondadvokat från Yestergötland vid namn Hofman, hvars ovilja mot de
makt-egande vid riksdagen uppväckts derigenom, att hans val till riksdagsman ogillats
af bondeståndet, företog sig i maj 1766 att i sin hemort anstifta en resning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
