Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då riksdagen egentligen blifrit sammankallad för att finna bot mot det
obestånd hvari statsverket råkat, var det naturligt, att dess prägel skulle
blifva ofvervägande ekonomisk, och det var också i hushållningsfrågoma, som
mössorna skulle finna de skarpaste vapnen emot sina vedersakare. Regeringen
hade sjelf i detta hänseende underlättat deras möda genom sin sekreta
proposition angående rikets inre tillstånd, hvilken, författad af riksrådet
Löven-hjelm, utan skonsamhet blottade de rådande missförhållandena. Enligt den
sed, som hittills iakttagits och som ej alldeles saknade stöd i riksdagsordningen
(se ofvan s. 51), skulle denna framställning i hufvudsak kommit att stanna
inom sekreta utskottet; men mössorna, hvilkas lösen länge varit >sekretessens>
inskränkande, hade genomdrivit, att det då varande utskottet genom sin
ordningsstadga ålagts att till stånden hänskjuta alla frågor, som angingo riksstaten,
statsskulden, vexelkursen, banklånen samt öfriga statshushållningen rörande
ärenden, och i kraft häraf beslöt utskottet att låta saken i hela dess vidd
komma till ståndens kännedom. Så fingo dessa nu (april 1765) förnimma,
att den sammanlagda statsbristen för åren 1764 och 1765 uppgick till mer än
26 tunnor guld samt att riket häftade för en skuld af öfver 60 millioner daler
silfvermynt, enligt då gällande kurs.
Följden af detta afslöjande blef, att den räfst, som hattame hittills genom
hemlighetskrämeri och nödfallsåtgärder förstått undgå, nu med obeveklig
stränghet bröt lös. Ständerna gåfvo sekreta utskottet i uppdrag att utan
hinder af förut gjorda författningar föreslå utvägar, hvarigenom statsverket
skulle kunna återvinna sina gamla inkomster och dess utgifter minskas. Hvad
utskottet föreslog och ständerna gillade blef indragningar och ersättningskraf
af allahanda slag, och i följd af den slapphet och det slöseri, som utmärkt
hattames långa välde, saknades ej föremål för reduktionslusten, som dock
ofta nog öfverskred rättvisans eller billighetens gränser. I främsta rummet
drabbade räfsten sådana anslag, löneförbättringar och nyskapade tjenster,
hvilkas egenskap af partibelöningar var omisskänlig, men slutligen blefvo alla
löner och pensioner, som, utan att vara grundade på ordinarie fullmakt eller
lagar, utdelats öfver den äfven under frihetstiden såsom regelmässig stat
gällande 1696 års stat, underkastade indragning. Bland andra som härigenom
blefvo lidande voro de afskedade riksråden. Endast fyra riksrådspensioner skulle
nämligen hädanefter få utdelas, och i följd deraf miste Höpken, Yrede och
Strömberg det underhåll de hittills uppburit. Tessin och K. F. Scheffer
beröt-vades sina pensioner såsom kronprinsens för detta guvernörer, och den först
nämde, som i förskott utfått sin rådspension för tio år, skulle till 1771 blott få
åtnjuta den samma till hälften. En mängd utbetalningar, som det 1719
inrättade riksens ständers kontor tillåtit sig utöfver den gällande staten, återkräfdes
såsom olagliga; hela embetsverket upphäfdes, och dess åligganden öfverlemnades
jemte förvaltningen af den på senare tiden uppkomna statsskulden åt en
under-afdelning af statskontoret, kallad riksgäldskontoret. Denna sist nämda
åtgärd var för öfrigt blott en tillämpning af en allmän grundsats, som nu antogs
och enligt hvilken alla omedelbart under ständerna lydande verk, med undantag af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
