Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lidit stora förluster i slaget vid Villmanstrand, och till den häraf förorsakade
misstämningen kom dessutom oviljan öfver det under hattarne ännu hårdare
åtdragna näringstvånget, genom hvilket åtskilliga af de hjelpkällor blifvit
tillstängda, till hvilka ett otillräckligt jordbruk af ålder hänvisat detta
landskaps befolkning. Så vaknade ännu en gång i dessa bygder den gamla
upprorsandan. Man började tala om att tåga till Stockholm »för att mnka
perukerna af herrarne» samt »klippa vingarna af adeln», så att man finge
»en kung och icke så många» och, då riksdagskallelsen utgått, utlyste
allmogen egenmäktigt genom kringsända hudkaflar till Falun ett allmänt
landsting (juli 1742), på hvilket riksdagsbesvären uppsattes, och en af de
stor-taligaste bönderne, Skinnar Per Andersson från Sollerö, utsågs till
gemensam representant för de öfre
dalsocknarna. Med synnerlig ifver omfattades
i dessa bygder tanken på Karl Peter
Ulrichs val, men då denna utsigt att
erhålla till tronföljare en ättling af den
gamla konungastammen gått om intet,
vände äfven dalkarlarne sina
önskningar till den danske kronprinsen, och
hans val blef derefter jemte yrkandet
om en sträng räfst öfver kriget
rörelsens lösen. På våren 1743 afgingo från
Dalarna beskickningar till Stockholm,
hvilka förklarade att landskapets
soldater ej skulle få uttåga, förrän
generalerne blifvit straffade, samt yrkade på
den danske kronprinsens val, och vid
ett möte i Leksand, som
landshöfdin-gen i Stora Kopparbergs län
Vennerstedt blifvit nödgad att utlysa och vid
hvilket regeringens befallning om
dalregementets uttåg kungjordes, var han
sjelf nära att falla offer för menighetens raseri (den 12 april 1743). Emellertid
hade Skinnar Per Andersson låtit förmå sig att söka öfvertala sina landsmän
till eftergift, men knapt hade han ankommit hem, förrän han sjelf rycktes
med af den allmänna oron, och då landshöfdingsembetet, som räknat på hans
inflytande, nu förnyade befallningen om regementets uttåg, bröt upproret lös.
Från Mora utsändes budkaflar till hela öfre Dalarna; soldaterne gjorde ett
med allmogen, och den 8 juni inryckte de upproriske i Falun, der de
be-maktigade sig ränteriets medel samt ett kronan tillhörigt vapenförråd.
Såsom anförare uppträdde här en bokhållare vid Insjö kopparverk i Åls socken
vid namn Schedin, och vid dennes sida stäldes såsom militärisk rådgifvare
majoren vid dalregementet, V. G. Vrangel. Den 11 juni bröt hären upp
från Falun för att anträda tåget till Stockholm. Landshöfdingen, som måst
77. Olof Håkansson
(1695-1769;.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
