Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36. Dukat 1720.
privilegierna. Men de adliga medlemmarne ville endast gifva vika i några
obetydligare punkter och allra minst i den vigtiga frågan om eganderätten
till frälsegods. Då vidare de adliga anspråken tydligt framträdde i de för
ämbetsverken och länsstyrelserna föreslagna instruktionerna samt ännu mera
i förslaget till instruktion för det utskott, som enligt förra riksdagens
beslut skulle granska reduktionen — det var här bestämdt foreskrifvet, att
den reduktion, som sträckt sig utöfver 1680 års riksdagsbeslut, ej skulle
anses lagbg — så steg de ofrälse ståndens rättmätiga harm öfver adelns
oförsynthet till sin höjd, och all underhandling
om 1719 års privilegier afbröts. I stället
in-lemnade de den 6 juli 1720 till konungen
en skrift, i hvilken de under uppvisande af
de nya adliga privilegiernas olaglighet begärde,
att de måtte förklaras ogiltiga och frågan så
väl om dem som om reduktionen uppskjutas
till nästa riksdag.
Ännu mera uppretade och missnöjda Mcd kÄS*a’tuZ^$*&InD€0
än prester och borgare voro bönderne.
Redan vid riksdagens början hade de i en skrifvelse af den 4 februari
begärt att få deltaga i uppsättandet af riksrådsförslag och att erhålla
tillträde till sekreta utskottet, och denna begäran upprepades ännu en gång
den 14 juni. De öfriga ofrälse stånden synas varit villiga att i någon mån
gå böndernes önskan till möte, men den rådande ståndssplittringen gjorde
saken outförbar, och den 8 juli fingo bönderne af sekreta utskottet ett formligt
afslag. Missnöjet inom ståndet fann en ökad näring genom tvisten om
adelsprivilegierna, hvartill kom att adeln med
Horn i spetsen stundom behandlade
bön-deme ganska öfvermodigt, och då alla
tecken tydde på ett hotande »herrevälde», mot
hvilket enligt böndernes förmenande
endast fans ett medel, inlemnade de i
borgarståndet en skrifvelse i hvilken de
hem-stälde, att »konungen, som ej hade
tillräcklig makt att hjelpa dem, måtte komma till
samma makt och myndighet, som de forna Sveriges konungar egt före
suveräne-tetstiden». På denna skrifvelse gafs emellertid ett undvikande svar, hvarmed
bönderne läto sig nöja. Deras begäran i detta fall var naturligtvis under då
varande förhållanden också allt för orimlig för att kunna leda till någon
följd. Såsom opinionsyttring hade den betydelse, och den bidrog sannolikt
till sekreta utskottets kort derefter afgifna ofvan nämda afelag å deras
begäran om deltagande i riksrådsvalen och utskottet.
Den uppretade sinnesstämningen mot adeln gjorde den samma
ingalunda raedgörligare. På riddarhuset lät blott någon enstaka röst en och
annan gång höra sig till konungamaktens och de ofrälse ståndens förmån
Öre kopparmynt 1720.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
