- Project Runeberg -  Sverige under partitidhvarfvet, från år 1718 till år 1809 /
11

(1879) [MARC] Author: Rudolf Tengberg, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3 personer på förslag till hvarje ledig plats, och sedan detta förslag
granskats i stånden, utnämner konungen en af de föreslagna. Såsom
rådsherrar-nes åliggande angifves att »utan att alltid vänta, till dess de blifva tilLsporda
ocli kallade, sjelfkrafda» påminna konungen om rikets rätt, ett stadgande,
hvarigenom rådets befogenhet återstäldes till hvad den varit före 1680. I
sjelfva verket gick man dock nu ett steg längre. Väl åberopas 1602 års
riksdagsbeslut, enligt hvilket rådet
skulle »råda, men ej regera», men
genom de föreskrifter, som i en
följande paragraf lemnas om sättet
för regeringsbeslutens fattande, och
hvarigenom uttrycket, att konungen
ej skulle regera »mot rådets råd»,
erhåller sin förklaring, tilldelas
rådet i förhållande till
konungen en myndighet, hvartill endast
vår medeltidshistoria har att
uppvisa ett motstycke. Det heter
nämligen, att »när uti kunglig
majestäts rådkammare vid omröstande
öfver rikets allmänna vårdande
ärenden meningarna blifva lika
starka på begge sidor, så behåller väl
den delen öfvervigten, som kunglig
majestät sitt nådiga bifall gifver, sammaledes få ock genom kunglig
majestäts biträde sådana ärenden och saker ett utslag, när stämmorna äro så
skiljaktiga, att två af riksens råd mindre å den ena än som å andra sidan
finnas. Men så framt en större olikhet uti rösterna blifver, så antager kunglig
majestät alltid det rådet, som de flesta af riksens råd förklarat vara
nyttigast, såsom efter all förmodan det säkraste
och bästa.» Genom detta stadgande är
konungen allenast ordförande i rådet med två
röster och utslagsröst. Endast i en sak lemnas
lionom en större frihet. Sedan han inhemtat
rådets mening, egde han nämligen att efter
godtycke utnämna embetsmän, dock i vissa
fall endast inom ett af vederbörande upprät- ludmut8h?ppPh4k:

tadt förslag.

Huru mäktigt än rådet nu blifvit i förhållande till konungen, så
förbleknade dock dess makt vid sidan af ständernas. Hos dessa låg sjelfva
tyngdpunkten i det nya samhällsskicket, och rådets myndighet var egentligen
blott ett utflöde af deras. Dem skulle riksråden i första hand få att tacka
for sina embeten, och inför dem skulle de göra redo och stånda ansvar för
sina rådslag och sitt förhållande. Någon annan form för inhemtande af fol-

9. Dukat 1719.

8. Drottning Ulrika Eleonoras sigill.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:22:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trsh5/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free