Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland på tröskeln till det 20:de seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höllos sammankomster; studenterna beslöto att icke infinna sig
till föreläsningarna, innan dem gifvits upprättelse. Till alla andra
universitet kringsändes emissarier, och öfverallt beslöt man att
afhålla sig från föreläsningarna. Det visade sig att medan
professorskorporationerna upplösts, studenterna organiserat sig.
Emot denna rörelse vidtog det slöa universitetschefskapet, som
saknade hvarje medel för moraliskt inflytande, simpla
polisåtgärder. Utan all rannsakning och dom, blefvo studenterna
massvis skilda från universiteten, och polisen sände dem genast
till sina hemorter.
Aldrig hade de forna, valda universitetsmyndigheterna
uppfört sig på ett så ovärdigt sätt. Det hade nog händt, att de
med fasthet uppträdt mot studentoroligheter, såsom t. ex. i
Moskva 1861; men de förhöllo sig aktsamt och kärleksfullt
mot den studerande ungdomen. De hade medvetande om de
moraliska band, som förenade dem med studenterna och
universiteten. Relegation betraktades såsom ett strängt straff, som
aldrig tillämpades utan noggrann pröfning. Gentemot polisen
uppträdde universitetsmyndigheterna såsom studenternas
försvarare. Vid alla polisundersökningar närvar ett ombud från
universitetet, hvilket försökte försvara de oskyldiga och lindra
de skyldiges öde. Studenterna kände, att man hade omvårdnad
om dem. De nya myndigheter, som skapats genom 1884 års
statuter, visade sig vara hvad de i själfva verket voro —
polistjänstemän. De öfverträffade till och med polisen i
urskiljningslös användning af administrativt godtycke. Då professorerna
ville ingripa i dessa tillspetsade förhållanden och därför anhöllo
att få sammanträda för att öfverlägga om ställningen, såsom
fallet varit i Kijeff och Kasan, sades dem, att de icke skulle
blanda sig i sådant, som ej angick dem, och de förbjödos
formligen att sammanträda. I Moskva fick sig professorn i
fysik, hvilken först från katedern och sedan hemma försökt
lugna studenterna, en dylik skrapa. Och allt detta understöddes
af ett ministerium, som icke ville veta af annat än de mest
brutala polisåtgärder. Det är klart, att följden kunde blifva
endast ökad upphetsning.
Tack vare tvedräkten bland ministrarna framträdde
emellertid till och med inom Petersburgs högsta byråkratiska kretsar
personer, som togo studenternas parti. För att komma åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
