Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland på tröskeln till det 20:de seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillhört. Det tycktes att den unge monarken var tillgänglig
för mänskliga känslor. Till läroverken kringsändes en order,
som tillät romerskt katolska elever att hålla sig borta från de
grekiskt katolska bönestunderna. Men snart blefvo genom ett
afgörande i de unierades sak alla förhoppningar grusade.
Kejsaren skref egenhändigt på föredragningsnoten: »Polackerna
må oförhindradt vörda sin Gud enligt latinskt bruk; ryssarne
hafva af ålder varit och skola förblifva rättrogna; tillsammans
med sin tsar och tsarinna vörda och älska de högre än allt
annat sin egen rättrogna kyrka». Till följd häraf förklarades
alla de bedrägligt med ryska statskyrkan förenade unierade
för grekiska katoliker. »Jag hoppas», tillade kejsaren, »att
dessa regler skola tillfredsställa alla fordringar och skingra all
oro, som utsås bland folket af Rysslands och rättrogenhetens
fiender.»
Man greps af en sorgsen förvåning. Kan det då vara
obekant för kejsaren, att i Ryssland finnas många millioner
hederliga och trogna söner af fäderneslandet, hvilka alldeles
icke höra till grekiskt katolska trosbekännelsen? Har då
verkligen ingen någonsin förklarat för honom, hvad samvetsfriheten
är för något, icke sagt honom, att staten alldeles icke har
någon rätt att blanda sig i själens förhållande till Gud, och
att hvarje intrång i denna helgedom är en förnekelse af
människans moraliska väsen? Eller vet han icke, att en uppriktigt
troende, som tänker på sin själs frälsning och ledes af
samvetets röst, genom en vink om att den härskande religionen
bekännes af kejsaren och kejsarinnan icke blott icke kan dragas
öfver till statskyrkan, utan tvärtom snarare stötes därifrån till
följd af den bismak af jordisk ögontjänst, som vidlåder en
sådan vink? Kan monarken slutligen verkligen tro, att han
genom att neka de genom bedrägeri till skenet omvända
unierade rätt att fritt bekänna sin tro kan göra slut på alla
förebråelser mot oss?
De, som väntat bättre dagar, fällde modet, medan tronens
omgifning märkte att det var lätt att strafflöst draga kejsaren
vid näsan. En obetydlig händelse ådagalade detta till fullo.
I Petersburg hade förrättats val af stadsfullmäktiges
ordförande, »stadshufvudet». Till första kandidat hade valts den
unge grefve Mussin-Puschkin, till andre kandidat köpmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
