Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland på tröskeln till det 20:de seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det kunde tyckas att regeringen bort inom samhällets
sunda element finna stöd mot dessa strömningar. Men här
framträdde en svårighet af annan art, äfven den en följd af
det föregående regeringssystemet. Den bestod i den djupa
misstro till regeringen, som under trycket af Nikolai I:s
despotism inrotat sig i det ryska samhället. Icke blott de
radikala utan hela den tänkande delen af samhället hade vant
sig att betrakta regeringen såsom sin fiende. Då denna,
gifvande efter för tidens fordringar, tog ihop med reformerna,
fann den därför icke något enigt understöd. Hvarken
reformernas försvarare eller motståndare trodde därför på
regeringens fasthet och konsekvens. Härtill bidrog i betydlig
mån det vacklande, som iakttogs i reformsträfvandena och de
intriger, som bedrefvos omkring tronen af de motsatta
partierna. Efter det att reformerna blifvit lag, anförtroddes deras
verkställighet åt personer, som icke ingåfvo allmänheten
ringaste förtroende. De som inlagt största förtjänst om böndernas
frigörelse blefvo aflägsnade och i spetsen för styrelsen ställdes
rena byråkrater. Delvis låg häri en politisk tanke: kejsaren
ville lugna adeln, hvilken beröfvades viktiga rättigheter. Om
lagen utarbetats på stridens väg, så borde dess verkställighet
ske på försoningens. Men för att kunna verka försonande,
måste man ingifva förtroende, och just detta saknades. En
af själfhärskaremaktens brister ligger däri, att den är böjd för
att i människorna se endast verktyg: hvad som befalles, det
bör göras. Men därom att för en förnuftig och fruktbringande
verkställighet erfordras tanke och vilja, att ett väsentligt
element i all styrelse utgöres af människors moraliska auktoritet,
finnes icke en aning. Vid sådant förhållande är det
begripligt, att en regering, som genomfört de största reformer, icke
fann nödigt understöd inom samhället. Reformernas fiender
ställde sig i öppen opposition mot regeringen och sträfvade
att inskränka högsta makten i syfte att själf omhändertaga
verkställigheten. Reformernas försvarare åter, aflägsnade från
ärendenas handläggning och misstroende regeringens fasthet,
lämnade den att reda sig bäst den kunde. Däraf den
egendomliga företeelsen, att enhvar som djärfdes yttra ett ord till
förmån för den makt, som i Ryssland införde frihetens och
rättens principer, utsattes för klander och förföljelse just från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
