- Project Runeberg -  Trompeten eller Krigsförklaring emot allt ondt /
251

(1812) [MARC] Author: Carl August Grevesmöhlen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

a5i

hög plats. Jag liar sjelf känt en förnäm lierre, som var så fintlig,
att han i ögonblicket kunde fråga en Amiral: hvad väderstreck
blå-ser det i dag? En Öfverste vid ett Kavalleri-regemente: hvad kostar
hafran nu? En Aktie-ägare: hur stå edra aktier nu for tiden? och
en Öfver-Intendent: är teglet lika dyrt ännu? och detta allt 6å
o-tvunget, som skulle han sjelf ha varit med i alla dessa yrken. I\Ian
måste bekänna, att dylika mottagningssätt äro ganska förbindliga ; ty
under det Herren låter underrätta sig om det som förefaller, ger
han också tillfälle åt den person som lian tillfrågar, att utmärka sig
med qvicka svar. Hvad som ökar prakten af dessa möten, är, att
de ske merendels under tystnad och under den bästa ordning i
verl-den. Herren håller sig gemenligen midt i rummet, der någon af
elafvarna, méd mycken .«ndergifveuhet, liviskar honom ett ord i
tirât, hvarpå denne svarar: ja det är brå; jag är alldeles af samma
tanke. Den liviskande drager sig tillbaka, förtjust af sitt lyckliga öde,
under det en annan nalkas, som talar om en helt annan aflar,
hvarpå han erhåller ett så gällande svar, som en så förnäm Herre kan
vara pligtig alt gifva; ty det förnämsta är då, att hålla sig vid
allmänna ordalag och att, i fall någon vill iogâ i en närmare detalj,
ge tillkänna att det icke är honom tillåtet.

Men — omsider blir skådespelet allmänt, och hvar och en bör
ha ett litet ord från den mäktiges mun. Han kastar ögonen
omkring, och frågar en ädling, som han blir varse: hur länge har ni
varit i Stiiden? Han ser strax en annan, till hvilken han ropar:
Ack min Herre, det var väl jag fick se er: jag skall ej glömma er
sak. Dessa begge menniskor äro utom sig af glädje ett helt dygn,
under det alla de andra, som dussintals bocka sig, hoppas att om

6 månader få njuta samma lycka.

Det är ett nog underHgt spel, att på detta sätt se en hög
Herre vara uppmärksam på hvad den ena säger honom; på samma gåog
helsa en annan, och åter i samma ögonblick kalla till sig den tredje.
Emedlertid är det en sanning, att ingen skall kunna grundligen
fatta och bedömma en enda sak, midt i bullret af en stor samling ;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:33:42 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trompeten/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free