Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Stämningar från krigsåren - Den lille sjömannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TROLL OCH MÄNNISKOR
— Godda, Kristensson! säger hon och närmar sig
tvekande.
Den lille sjömannen nickar och småler, men reser sig
inte och tar inte händerna ur byxfickorna.
— Godda, Anna!
— Kristensson kom inte med på seglingen i förmiddags?
— Nej, Anna förstår ju, att jag ville gå ut till
kyrkogården och se hur de begrov den tyske matrosen.
— Men i kväll kommer väl Kristensson med på dansen ?
Hon talar helt försagt och hopplöst med tårar i rösten.
— Tack, Anna! Men jag har så mycket att ställa med
hemma i kväll. Anna vet, att jag ska bort i morgon.
— Jaså. Adjö då. Kristensson!
— Adjö, Anna!
Han låter henne gå, bara gungar vidare och börjar på
nytt med visslandet.
De två gamla har följt den lilla scenen med spändaste
uppmärksamhet. När flickan går, drar en skymt av ett
leende över deras ansikten. De kan ändå inte låta bli att
glädja sig över att gossen föredrar att stanna hos dem, fast
ungdom och kärlek lockar.
Båda två gummorna reser sig beslutsamt. Nu är de alldeles
nöjda. De måste hem för kvällsvardens skull. De tackar
honom helt ceremoniellt för kalaset, men mitt i raden av
de fina orden utbrister modern:
— Den här kvällen ska jag komma ihåg i min sista stund.
Den lille sjömannen är visst inte glad åt uppbrottet. Han
blir sittande i det längsta; man ser på hans min, att han
skulle ha kunnat stanna hur länge som helst.
Medan de avlägsnar sig, följer jag dem med ögonen framåt
trädgårdsgången. Den lille sjömannen går bredvid sin mor.
De har att passera ett ställe, där vägen går fram över en
kal klipphäll. Då slår han armen om modern och stöder
henne.
Men även sedan de har kommit förbi det farliga stället,
fortsätter han att gå på samma vis med armen om modern.
Och det förefaller mig nu, som om den unge egentligen
324
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
