Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Stämningar från krigsåren - Dimman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TROLL OCH MÄNNISKOR
skulle kunna leta sig fram till gården, och ingenting från
gården skulle kunna leta sig fram till yttervärlden.
Vinter skulle följa höst, sommar skulle följa vår i
långsam växling. Snö skulle falla och töa bort, mark och träd
skulle klädas av grönska, och grönskan skulle vissna och
försvinna. Köld och värme skulle ömsevis tränga fram till
dem, men den töckniga dimman skulle likafullt förbli
stående.
I ett drömliv skulle de komma att leva, han och gården.
Syssla skulle följa syssla. Skörd skulle följa sådd, och bak
skulle följa brygd i långsam växling. Kor skulle mjölkas,
får klippas, garn spinnas, dukar av glänsande dräll trollas
fram ur vävstolen. Av sitt eget arbete skulle de tvingas att
leva. Ingenting skulle kunna föras dit och ingenting
därifrån. Den sorg, som tyngde dem, skulle vara deras egen.
De skulle bara ha sig själva att lita till. De skulle bo på
en ö i världshavet, dit intet fartyg visste vägen.
Det, som mest tjusade Den fridsamme, var utsikten att
på detta sätt kunna undkomma det stora krigets förfäran.
Han sträckte ut sina armar och talade till dimman:
— Bliv kvar, dimma, bliv kvar! Det är förfärliga tider,
som stundar. Låt mig slippa att genomleva dem! Slå vakt
kring min gård med dina vita murar! Låt mig leva här
på mina fäders gamla gård utan att behöva veta vad som
tilldrar sig av våldsdåd och blodsutgjutelse! Låt mig och
mitt folk gå här inne stilla vid värt arbete utan att störas
av rykten om främmande människors olyckor!
Fåglar ska stundom leta sig fram till oss, men vi ska
inte efterforska om de bär något bud under vingen. Stundom
om morgnarna ska vi höra den stackars vansinniga gå förbi
under högljudda böner. Men vi ska inte bry oss om att
höra efter om hon ännu ber för de krigförande.
En gång, när allt är över, när människor har upphört att
strida och förgöra varandra, ska du upplösa dig och
försvinna. Och vi, som ingenting vet om det förfärliga, som
har inträffat, vi ska med hänförelse gå ut i världen för
att njuta livets eviga högtid. Våra sinnen har inte blivit
besmittade med berättelser om våldsdåd och blodsutgjutelse.
316
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
