Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Tomten på Töreby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TOMTEN PÅ TÖREBY
— Du ska inte vara så säker på det, sa kusken. Han
är allt en sträng herre, och på sista tiden har det nog hänt
en hel mängd saker här på gården, som han inte har
tyckt om.
—• Om han vore så sträng, som du tror, skulle han väl
inte låta ryttmästarn fara fram, som han gör.
Kusken sökte lugna henne:
— Du får lov att tänka på att du talar om husbonden.
— Jag kan väl inte fördenskull låta bli att se, att han
förstör både sig själv och gården, klagade hon.
— Det är ryttmästarn, som är herre på gården. Vi är
bara hans fattiga tjänare, upprepade kusken med viktig röst.
Men plötsligen slog stämman över, och han frågade med den
yttersta ångest: Har han nu hittat på någon ny galenskap?
— Jag har stått vid salskammardörrn hela kvällen och hört
på hur han har spelat bort alla sina pengar, sa
hushållerskan, i det hon satt och vaggade fram och åter med kroppen.
När det blev slut med pengarna, spelade han bort hästar och
kor. När det blev slut med djuren, började han spela bort
gården. Han sätter ut torp efter torp, skogsmark efter
skogsmark, hage efter hage, åker efter åker och förlorar det
alltsammans.
Kusken reste sig halvt upp från sin plats, när han hörde
detta, som ville han skynda ner och förhindra all denna
ofärd. Men så satte han sig igen i en känsla av
vanmakt.
— Det är ryttmästarn, som är herre, sa han. Han kan
göra vad han vill med det, som är hans. Men jag kan inte
förstå, att Gamlefar inte blandar sig i spelet.
— Han håller alltid till här i stallet, han vet väl inte
vad som händer inne hos oss, sa hushållerskan.
Det blev tyst en lång stund på löftet. Äntligen frågade
kusken:
— Vem är det, som spelar med honom i natt?
— Det är kapten Duwe, han, som vinner, bara han rör
vid tärningarna.
— Den karln är lika fattig på gods som på hjärtelag,
223
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
