Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Magister Frykstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGISTER FRYKSTEDT
brukligt dåförtiden, att skolmagistrarna också skulle vara
präster.
— Skulle han då resa tillbaka till Uppsala? frågade jag,
— Nej, bara till Karlstad, upplyste min faster. Det gick
an att avlägga prästexamen inför domkapitlet i Karlstad.
Faster Nana och hennes man lämnade alltså sitt lilla
hem i Åmål och flyttade till Karlstad, där de stannade, så
länge som studierna för prästexamen varade. Och hela tiden
måste de leva på lånta pengar.
— Tänk, att ni vågade er på ett sådant äventyr! sade jag.
— Det måste göras, svarade min faster, och det hördes
på rösten hur ängslig hon hade varit, när de satte i gång med
detta djärva företag.
— Men nu var det inte om oss jag skulle tala, fortfor
hon, utan om Kalle Frykstedt. Han var med bland dem, som
skulle ta prästexamen, och låg i Karlstad och studerade, han
som Hammargren. Han hade de sista åren farit omkring från
ett ställe till ett annat som informator, men nu hade några
vänner övertalat honom att ta denna examen, för att han en
gång skulle få ett anständigt levebröd.
— Och när faster råkade honom, så blev väl faster förtjust
i honom som alla andra?
— Till en början var jag mest rädd för honom, för han
var nästan aldrig nykter.
— Å! sade jag och blev helt häpen. Men jag trodde...
—• Du frågade om han var förfallen, sade min faster.
Men han hade så stora kunskaper och ett sådant snille, att
herrarna i domkapitlet rentav kände sig ängsliga, när de
skulle förhöra honom. Men drack gjorde han ju.
Hammargren och de andra brukade ta skorna ifrån honom kvällen
före en tentamen, för annars kunde de vara säkra på att
han skulle sitta på krogen hela natten och inte kunna stå
på sina ben nästa morgon.
När jag hörde detta, tyckte jag, att det passade bättre ihop
med min beskrivning av Gösta-Berlingsfiguren, än jag hade
väntat, men jag aktade mig noga för att göra någon
anmärkning i den vägen.
— Kom han någonsin att ta sin examen? frågade jag.
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
