Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Mathilda Wrede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna samma dag blev hon inkallad till
fängelsedirektören, och hos honom blev hon uppehållen ända bortemot
halv tre. Hon brukade annars gå in till staden och äta
middag mellan två och tre, men nu tyckte hon, att det var bäst
att uppskjuta middagsätningen, därför att hon måste vara
tillbaka i fängelset redan klockan tre. Hon hade då, vad
man skulle kunna kalla, allmän mottagning. Direktören hade
nämligen upplåtit ett rum för henne, där hon vid denna tid
fick ta emot de fångar, som önskade hennes hjälp.
Hon kände sig rätt trött efter att ha varit upptagen hela
dagen, och hon blev missnöjd, när hon kom in i
mottagningsrummet och fick se, att gubben Lauri stod där och
väntade på henne.
— Nej, Lauri, sa hon, för hon tyckte sig inte kunna stå
ut med att höra på hans långtrådiga historier än en gång,
jag har ju talat med Lauri en hel timme förut i dag. Nu får
inte Lauri ta opp tiden för de andra.
Men Lauri frågade inte efter tillrättavisningen.
— Fröken ska inte vara rädd, sa han. Jag ska inte vara
så långsam av mig denna gången. Men ser fröken, det har
fallit sig så, att jag har haft arbete nere på gårdsplan i dag
för att snickra lite på en vagn, och jag har inte sett fröken
gå hem, så jag kan förstå, att fröken ingen middag har
fått.
— Nej, det är nog sant, Lauri, men just fördenskull...
Gubben lyste till av belåtenhet, när han hörde, att han
hade gissat rätt.
— Jag tänkte på fröken, när jag fick min middag, sa
han. Och det bar så väl till, att vi fick köttsoppa med potatis.
Se, om det hade varit ärter, då hade det varit omöjligt att
gömma någe. Men nu kunde jag komma åt att spara både
potatis och bröd åt fröken.
Därmed dök gubben Lauri ner i fickan och fick upp två
små potatisar och ett stycke solkigt bröd, som han räckte
henne i sin våta, smutsiga hand.
— Se, vad solsken och blommor är för dem, som lever
fria ute i världen, det är fröken för oss, som sitter inne, sa
gubben, och därför så...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
