Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - MARIA WIIK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
modell emellan kl. 12 och 1. Och så följde
eftermiddags-seansen från 1 till 5, då en annan modell intog platsen på
modellbordet. Under den ena av dagens seanser tecknades
eller målades studier efter modellens huvud, den andra var
förbehållen teckning eller målning efter naken modell. Varje
modell stod 4 timmar dagligen under en veckas tid. Det gällde
således för eleven att under den utmätta tiden få arbetet
färdigt.
När sedan — vanligtvis mot slutet av veckan — läraren
infann sig för att granska och uttala sina mycket vägande
ord om arbetsveckans resultat, blev stämningen i ateljén
ofta ganska upprörd. Kom han på lördagen, nedlades
arbetet vanligtvis så fort han gått. Den eller de elever, som
fått höra några uppmuntrande och berömmande ord, funno
sig ha rätt att efter denna framgång roa sig genom att
besöka någon av konstsalongernas tillfälliga utställningar
eller något av de stora museerna med de outtömliga
konstskatterna, eller också ville man bara ut för att se gatans
brokiga, ständigt växlande liv. Också de elever, som fått
hålla till godo med anmärkningar och underkännande av
veckans arbete, ville gärna trösta sig genom att desperat
slå igen färgskrinets lock, försöka glömma nederlaget och
under den återstående delen av dagen komma bort från
konstens törnestig.
Men på måndagsmorgonen gällde det åter att i god tid
infinna sig i ateljén, ty då uppställdes där den nya modellen för
den ingående veckans arbete, och de elever, som kommo
först, kunde välja de bästa platserna, som de sedan hela veckan
fingo behålla. Även på kvällarna mellan kl. 8 och 10 gavs
en kurs i teckning efter levande modell, men i den deltogo
inte alla av Académie Julians elever; de flesta av dem voro
antagligen trötta efter sin åttatimmars arbetsdag, och även
de långa avstånden i Paris kunde göra det besvärligt att på
kvällen än en gång återvända till ateljén.
I några bevarade brev, som Maria Wiik skrivit hem till
sin mor och sin yngsta syster Anna från den första Paris-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
