Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Agnes - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre fruar
167
— Ja, det har jag. Och jag är bara din gamla
pappa, men ska du inte hälsa på mej i alla fall?
Han såg på mig med sina mörka ögon och kom
långsamt närmare. Det var som om han skruvat sig
fram över gruset.
— Käre Sven, sa jag, slog armarna om honom
och kysste honom på kinden. Vad det var roligt att
se dej igen.
— Det är roligt att se pappa också, sa han och såg
högtidligt på mig. Är det den åttacylindriga
modellen . .. ?
Han hade på långt håll känt igen bilmärket, det
var bara några detaljer jag behövde förklara. Hans
reservation började ge vika: om någon dag skulle den
vara borta. Då skulle jag ha hunnit bryta upp dörren
till den värld, i vilken Agnes försökte isolera sig själv
och sina barn.
Hon öppnade ett fönster i övervåningen och
tittade ut.
— Oh! Lars! Jag kommer strax. Jag måste bara
stryka färdigt ett par byxor först.
Som vanligt: alltid var det något i vägen. Jag gick
in i huset, som är sig ganska likt sen mina föräldrars
tid. Fotografierna av deras släktingar och vänner har
utbytts mot våra, de mörka, tunga gardinerna har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
