Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Brittmässosommar - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre fruar
117
— Det var gitarr annars. Vem i helvete har bett
dej bjuda honom hem till oss?
— Varför svär du? Jag....
— Jag svär så förbannat mycket jag vill. Du
säger återbud till den där middagen. Det är det första
du gör i morgon.
— Det kan jag inte. Tänk på Hannibal och . .. .
— Det ger jag tusan i. Du ringer återbud i
morgon. Det är inget resonemang om saken.
— Skrik inte så. Du väcker hela huset.
Det försiggick en förändring med Ulla. Hon hade
spelat rollen av den som slänger fram ett förslag i
likgiltig ton; hon hade sett trött ut och liksom i
förbigående tagit allting för givet. Nu var hon kall och
hård och hånfull, och det som retade mig allra mest
var, att hennes hån gömde en klang av triumf.
— Du är löjlig, sa hon. Vad ska du föreställa
egentligen — en pascha som tar någon av de mindre
favorithustrurna i upptuktelse? Det är väl så du vill
ha mej — någon som står till tjänst när det behagar
dej och du är på humör?
— Håll dej till ämnet. Vi talar om ....
— Ja, vi talar om att jag bjudit några av dina
bästa vänner på middag. Så upprörande! Så över
all beskrivning fräckt! Att dina vänner ....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
