Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grefve Tolstoy. Öfversättning från »The Review of Reviews»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag ej lagt märke till grefvens närvaro.
Plötsligt öppnade han dörren och ropade till sin
tjenare med en lika hög och befallande röst
som om han befunnit sig i sitt eget hus:
»Säg åt kusken» (denne väntade sannolikt
utanför) »att köra förbi fönstren». »Skall
ske,» svarade betjenten, hvarefter grefven
intog sin ställning vid ett af fönstren, i akt
och mening att fördrifva tiden så godt han
kunde.
Jag fortsatte min läsning, men gaf
slutligen efter för en oemotståndlig dragning och
gick äfven fram till fönstret, hvarifrån jag
såg kusken, med händerna sträckta framför
sig, köra fram och tillbaka på gatan, i det
han än lät hästarne trafva och än lät dem
falla in i ett vildt galopp.
Vi utbytte till att börja med några
anmärkningar öfver hästarne, men innan en
timme förflutit, voro vi inbegripna i en liflig
och ändlös diskussion, i hvilken sjelfva ämnet
var af vida mindre betydelse än det
sällsamma hat som genast ömsesidigt bemäktigade
sig oss. Flera tiotal af år hafva förflutit
sedan de minnesvärda tjugofyra timmarne
som jag ofrivilligt kom att tillbringa i samma
rum som grefve Tolstoy, och jag önskar
lifligt att jag i minnet kunde återkalla hvarje
ord som under denna vår arrest uttalades,
men jag har endast qvar det allmänna
intrycket . . . Jag kommer ihåg att Tolstoy,
läggande märke till »Demonen», ett poetiskt
alster af skalden Lermontoff, sarkastiskt
uttalade sig öfver poesi i allmänhet, äfvensom
att han, vid åsynen af en del af Karamzeens
historiska arbete bredvid min plats,
öfverlemnade sig åt ett vredesutbrott mot
historien, hvilken han beskref såsom ett det mest
tröttsamma och nästan gagnlösa studium.
»Historien», förklarade han öfverlägset, »är
intet annat än en samling fabler och onyttiga
detaljer, utpyntad med en massa figurer och
namn. Zgors död eller ormen som stang
Oleg — hvad är väl detta annat än myter,
och hvem kan ej lefva lika väl, fast han icke
vet att Ivans andra giftermål egde rum don
21 aug. 1562 och hans fjerde år 1572? Och
likväl begär man af mig att jag skall hafva
reda på allt detta, att jag skall proppa in
det i mitt hufvud, och om jag inte vet det,
skola de gifva mig en etta i afgångsbetyg.
Och hur har historien blifvit skrifven? Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
