Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 209. Richert till Günther 18 maj 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
upptecknat åtskilligt av vad jag sade, förklarade därefter, att han
förmodade, att det vore ändamålslöst, om han sökte framföra några
motargument, då detta väl ej kunde föranleda någon ändring i svenska regeringens
beslut, vilket jag bekräftade. Mitt uttalande om Eders Excellens’
beredvillighet till ett sammanträffande med tyske utrikesministern syntes
tilltala honom. Det föranledde honom att — med hänvisning till att
utrikesministern numera vistades i rikskanslerns högkvarter — fråga mig, om
jag trodde, att Eders Excellens eventuellt vore beredd begiva sig till någon
lämplig plats närmare högkvarteret för att där sammanträffa med herr
von Kibbentrop, vartill jag svarade, att jag därom ingenting visste men
att jag nog trodde, att Eders Excellens skulle av praktiska skäl föredraga,
att ett eventuellt sammanträffande ägde rum i Berlin, därest detta läte
sig ordnas.
Statssekreteraren förklarade sig därefter skola omedelbart underrätta
utrikesministern om vad jag haft att anföra. Han tillade, att det svar som
lämnats säkerligen komme att på högsta håll stämningsmässigt
(gefuhls-mässig) verka ogynnsamt, såsom han redan vid vårt samtal i går
förmiddag framhållit. Jag svarade, att därpå vore jag förberedd men att jag
hoppades, att den tyska riksregeringen dock skulle hava förståelse
(Verständ-nis) för den ståndpunkt den svenska regeringen nu intagit.
Friherre von Weizsäcker uttalade härefter sin synnerliga tacksamhet
för den snabba behandling, som saken från svensk tida underkastats, och
sade sig kunna försäkra, att oavsett det lämnade svarets innehåll man på
högsta håll säkerligen komme att mycket uppskatta det tempo, vari den
tyska framställningen upptagits och behandlats.
Då statssekreteraren erfarit, att jag haft för avsikt att snart åter
uppresa till Stockholm på ett par dagar, tillfrågade han mig om mina
dispositioner i detta avseende. Jag svarade, att jag planerat en kortare
Stockholmsresa under loppet av instundande vecka för att närmare orientera
mig om de handelsförhandlingar, som avsetts att taga sin början
h’är-städes den 27 i denna månad till fullföljande av de förberedande
diskussioner, vilka nyligen ägt rum i Stockholm; jag tillade, att dessa resplaner
dock helt naturligt kunde anpassas efter omständigheterna. Jag
omnämner detta närmast därför att friherre von Weizsäcker härtill anmärkte,
att i nuvarande läge dessa förhandlingar mellan de båda länderna vore
av största intresse och betydelse.
Samtalet tog därefter en mer personlig karaktär. Det fördes i den
största vänskaplighet, och ingenting förekom, som kunde ge anledning
till någon oro. Jag lär ej behöva framhålla, att denna omständighet
saknar varje betydelse för bedömande av den reaktion, som avslaget på den
av rikskanslern veterligen med särskilt personligt intresse omfattade
framställningen om vapentransitering och den lämnade motiveringen för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
