Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Sätt er nu ej på tvären, fader Mathias,»
svarade Adolf. »Jag ska’ tala om för er, att
min principal, den hederlige patron Sillgren, gjort
mig det förslaget att bli hans kompanjon till hösten.
Jag skulle tro att det är något som heter
duga, » fortfor han och gaf Ingrid ett tindrande
ögonkast.
>Hm, hm,» stönade Mathias Nock, »det der
låter nog bra, men antag att Sillgren inte håller
ord.»
»Hans ord är lika godt som guld,» svarade
Adolf öfvertygande.
»Men,» fortfor den gamle fiskaren, »antag att
han dör! Hur går det då med kompanjonskapet?»
»Åh, vi ska’ väl inte tro att en sådan olycka
ska’ hända!»
»Ja, ja, ingen kan så noga veta. Sillgren har
lefvat friskt undan i unga dagar, och sådana
bruka inte bli långlifvade, såsom prosten plägar
säga.»
En lång och pinsam tystnad uppstod härefter.
Slutligen bröt Adolf Lund den med dessa ord:
»Nå, hvad får jag för svar, fader Mathias?»
»Det tror jag att du redan hört,» utbrast den
gamle fiskaren förvånad.
»Nej!»
»Nå, så ska’ jag väl säga om det en gång
till. Slå du med godo Ingrid ur hågen, annars
— — —»
Gubben Mathias afbröt här sjelf sin mening.
»Annars?» ifylde Adolf, som kände hur harmen
kokade inom honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
