Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anna blef stående vid trappan, blyg och
rodnande, och den blick hon gaf kungen var till
hälften rädd, till hälften bedjande.
Vänligt, såsom Karl XV:s sätt var, gick han
emot Anna och sade:
»Jag har sett dig förut, flicka.»
»Ja — — ja — — ers — — majestät,»
stammade Anna.
»Men jag kommer ej ihåg hvar.»
Anna nämde kungens besök i Bäckebo året
förut.
»Ja, det är ju sant,» utbrast kungen. »Är
du inte dotter till den gamle fanjunkaren, som
anförde skarpskyttarne?»
»Jo, ers majestät.»
Allt efter som kungen talade blef Anna mera
lugn och det dröjde icke länge, förr än hon helt
och hållet öppnade sitt hjerta för honom.
Enkelt och utan några konstlade ord omtalade hon
de förtretligheter, för hvilka fadren varit utsatt
sedan nära ett år tillbaka, och slutade med att
säga orsaken till sin stockholmsresa.
Kung Karl hörde uppmärksamt på Annas
berättelse, och han syntes verkligen hysa
deltagande för den unga flickans sorg. Detta
deltagande blef ännu mera påtagligt, då denna
omtalade anledningen till sin sjöfärd, och att hon
hade sin käraste med sig. Hon nämde äfven om
fadrens oginhet mot honom, men glömde icke
heller att berätta om den framgång, som han,
trots sin korta vistelse i hufvudstaden, ändock haft.
Karl XV var en man med känsla och med
ett hjerta så godt som guld. Man tillvitar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
