Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och våren följde derpå. De isar som
bundit åar och kärr smälte bort och ett ofantligt
vattenflöde hotade mången gång att förgöra den
späda vårsådden; men vackrare dagar kommo;
träden iklädde sig sin friska nya drägt; ängarne
prunkade med nickande vårblommor; allt kändes
så uppfriskande; naturen och menniskorna hade
blifvit pånyttfödda.
En afton hemkom gubben Hane från Balebo,
der han varit på besök hos en aflägsen slägting.
Genast vid hans inträde i rummet märkte Anna,
att något ovanligt förefallit.
»Du är ej glad i afton, far,» sade hon
smekande.
»Glad,» puttrade den gamle fanjunkaren, »hur
skall man kunna vara glad, då man får höra
snäsor hvart man kommer?»
»Hvad har nu händt?»
Sedan gubben stampat smutsen från fötterna
och torkat det af duggregnet genomblötta
skägget, satte han sig i soffhörnet och funderade en
stund. Under tiden gick Anna fram och tillbaka
och sysslade med hvarjehanda, men slutligen tog
hennes nyfikenhet till den grad ut sin rätt, att
hon ej kunde tiga längre.
»Hvad har händt?» sporde hon för andra
gången.
»Mycket förtretligt,» svarade gubben och tog
en barsk uppsyn på sig. »De förbannade
käringarne låta inte en menniska vara i fred, och
jag skulle önska, att jag hade hela patrasket
framför en kanonmynning och sjelf finge fyra af.
Det är då hin att man — — —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
