- Project Runeberg -  Smärre skrifter /
238

(1904) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturen och skalderne ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vid Uleåborg sin skummande bölja i hafvet. Natt och
dag höres hans dån mot de trotsiga klippöar, som stänga
hans väg och tvinga honom att grena sig i smala armar
vid sidan af hufvudfåran. Laxens språng och tjärbåtarnas
svindlande färd äro sommarens dagliga skådespel. Men
i Maj månad, när älfven afkastar de isar, som fjättrat
lugnvattnen mellan forsarna, upptorna sig ismassorna
stundom till berg i den sista forsen, Merikoski. Då
dämmes vattnet, strömmar ut öfver flodbädden ofvanför
staden, forsar in öfver strandgatorna och förvandlar
gårdarna till sjöar, där man ror mellan isstyckena, intill
dess att den fruktansvärda dammen brister af trycket
med åskans dån och den befriade floden, hvit som snö,
går ånyo sin stolta bana mot hafvet.

Denna manliga flod har runnit genom hvarje
uleå-borgares lif. Utan allt tvifvel har han äfven bidragit
att uppfostra skalden Franzén, men icke den skald, som
man skulle ha väntat: en djärf, mäktig, glödande sångare
för frihet och fosterland. Det är det egendomliga hos
naturintrycken, att de oftare frambringa sina motsatser
än sin likhet, och den som tviflar därpå må endast
erinra sig, huru just de gladaste, ljusaste sommarminnen
hellre framträda under intrycket af en mörk höstafton,
än i en berså af idel grönska och ljus, den tiden
häg-garna blomma. Franzéns själ var genomväfd af känslans
finaste, ömmaste silkestrådar. Hans manlighet låg i den
fasta grundsatsen, ej i en stormande kraft, och endast
undantagsvis hör man i hans sånger floden brusa. När
han satt som barn vid den skummande forsen, utbredde
sig bortom hvirflarna den lugna, leende taflan af ett
sol-beglänst haf, jämna, låga stränder, gröna öar, täcka
trädgårdar, vänliga lekplatser. Öfver allt detta låg en
frid, som forsens oro endast förhöjde. Skyarnas färgspel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topsmarre/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free