- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
293

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Toma hjärtan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blifva borta ett helt år, hvilket verkligen inträffade. Sitt
samtycke eller sin vägran alt lyda honom gifva de
tillkänna med knackningar; tre sådana beteckna bifall, en
betyder afslag. Jag försäkrar, mitt herrskap, att alla
som hört dessa knackningar ej kunna misstaga sig om
deras uppkomst. De hafva ett högst egendomligt ljud:
jag kan ej jämföra det med annat än en stor fågels
hackande med näbben mot barken af ett träd, eller
snarare med stiftets knackande, när telegrafisten afsänder
en elektrisk depesch.

— Tillåter herr baron en fråga? yttrade doktorn.

— Alltför gärna, min bäste herr doktor. Ni skall
finna mig beredd till försvar. Mot edra florettstötar
ställer jag ett harnesk af järn, och det är min
öfvertygelse, hvari ni icke skall finna en enda remna.

— Jag vill påminna mig, att herr baron varit till
en viss grad fritänkare.

— Träffadt! Och jag smickrar mig med att vara
det ännu i dag.

— Således: de vanliga trosartiklarna i vår katekes...

— Hafva varit förträffliga för sin tid; men ni
besparar mig kanske att yttra min mening om deras
betydelse uti det nittonde seklet.

— Således ett högsta väsende, ett lif efter detta,
ni menar att...?

— Ah, ni går mig på lifvet. Det där är ingen ärlig
stöt, det är en fallucka. Men efter ni så vill, nåväl —
hvarför skulle jag ej tro på ett allmänt förnuft, en
världssubstans, och en tillvaro efter döden i denna substans,
hvari personligheten försvinner, sedan den likväl — hur
skall jag uttrycka mig?

— Sedan den en längre eller kortare tid sprattlat
uti ett slags andevärld, hvilken likväl icke är annat än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free