- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
173

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Vattenmärket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Förlåt mig — inföll nu Envaldsson, hvilken
dittills som en stum åhörare begrundat fibrerna i ett
rönnlöf — jag vill påminna mig, att er berättelse skulle
stå i något slags sammanhang med vattenmärket vid
Villinge.

— Ni minns rätt, käre doktor. Jag har nu gifvit
våra illusioner till pris åt verkligheten; efter dem kommer
turen till edra. Det glada sällskapet på udden vid Villinge
bevittnade vårt stormodiga löfte med all den munterhet,
som man kan föreställa sig hos en uppsluppen ungdom,
och det är nu länge sedan vi blifvit öfverbevisade om
en mened. Men i detta sällskap fanns en ung student,
Anton W., som närde ett slags hämndkänsla mot oss.
Jag vet ej hvarför, jag nästan befarar, att han ansåg
Maries löfte korsa några kära förhoppningar.

— I sådant fall gällde det icke mitt, utan ditt löfte,
skrattade systern.

— Tro henne icke, mina herrar, hon slingrar sig
undan. Hela världen visste, att Anton W. glömde sin
Euklides för att studera algebrans obekanta X i min
systers ögon. Han tillbragte denna sommar på Villinge
och hade således god tid att uttänka en hämndeplan.
Förmodligen hade han, för att straffa oss, försett sig
med en hvass stenhacka, ty jag tyckte mig märka, att
bokstäfverna voro ganska prydligt inhuggna.

— Hvad vill det säga? utropade Envaldsson och
kramade sönder rönnlöfvet i mikroskopiska smulor.

— Det vill säga — fortfor fru D. mycket lugnt —
att Anton W. inhögg ett märke i klippan, för att, till
varnagel för oss och tusen andra dylika menederskor,
föreviga ett förhastadt löfte. Han anförtrodde mig detta,
innan han reste till Amerika, där han ännu i dag
befinner sig; vi kände således inskriften, men hade icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free