- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
140

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Toholampi. (Folksägen)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nästan midt på mon, där man längesedan lämnat
bakom sig hvarje spår af människor, synes vid sidan af
vägen en bar fläck, där skogen är afrödjad och ljungen
motvilligt lämnat plats för en förtvinande gräsväxt.
Öfverallt annorstädes skulle en sådan obetydlig fläck på
vildmarkens änne icke tillvinna sig någon uppmärksamhet.
Men denna mo är så hård, så otämjbar för
människohanden, att äfven det minsta spår af odling tilldrager sig
en undrande blick. Här märkas omisskänneliga kvarlefvor
af ett ödelagdt nybygge: igengrodda diken, lämningar af
gärden, grus af tegel. Ja, för icke alltför många år
tillbaka stod här ännu en öfvergifven stuga. Äfven hon
har numera försvunnit, och långt ifrån att glädjas åt
anblicken af en människoboning, andas vandraren lättare
när han hunnit förbi denna skådeplats för ett misslyckadt
försök att uppfostra ödemarken.

När jag första gången passerade detta ställe en
septemberdag, funnos ännu några ruiner af det forna
nybygget. Nyfikenhet och undran öfver den
människohataren, som engång haft mod att bosätta sig här,
förmådde mig att stiga af och besöka ruinerna. Här var
icke mycket att se: ett instörtadt tak, till hälften
nedramlade väggar, en kullfallen spis, fönster utan bågar
och glas samt en öppen dörr med lösrifna eller
sönderhuggna sidopöster. Därinne såg grått och förstördt ut.
Vägfarande hade huserat där efter behag; måhända hade
också tjufvar eller rymmare där sökt en nattlig fristad,
eller hade vargarna vintertid tassat igenom denna
sorgliga människoboning.

Allt detta skulle ha skänkt blott ett flyktigt intresse,
därest jag icke på väggen invid det ena af stugans två
fönster varseblifvit ett prydligt inskuret namn, som väckte
min undran. Det var namnet Ulrika.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free