- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
65

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Den evige studenten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag återlämnade pergamentsrullen till biblioteket, i
hopp att där få något ljus i saken. Fåfäng
förhopp-ning: ej heller där kunde någon läsa den.

Vid en ung students antydningar om urkundens
oskattbara värde fästes ingen synnerlig vikt. Man skulle
dock låta den granskas af akademins utmärkte orientalist,
adjunkten Wallenius och senare, om det befanns nödigt,
sända den till någon kompetent auktoritet i Tyskland.
Förmodligen har icke heller Wallenius kunnat läsa de
gamla kråkfötterna, hvilket tycktes ganska förlåtligt för
den som sett dem. Och innan någon hunnit dechifkrera
dessa forntidens gåtor, inträffade den fruktansvärda
olyckan den 4 September 1827 — Åbo brand.

Uppfylld af oro för den dyrbara urkunden, inreste
min far samma höst till akademins ruiner. Blott en
ringa del af bibliotekets skatter hade räddats ur lågorna,
hvilkas spår dessa kvarlefvor ännu bära på sina
halfför-kolnade blad. Den gamla handskriften — hvad den nu
sedan var, Mullers syriska evangelier eller någonting
annat — hade med så mycket, som aldrig kan ersättas,
blifvit elementernas rof.

Min far öfverlefde icke länge denna obotliga förlust
för hans älsklingsvetenskap. Om Muller icke denna
gång varit en krigskomet, om man ej ens gjorde honom
ansvarig för Åbo brand, så hade han, i min fars tanke,
förebådat en vida kännbarare olycka. Krigens sår kunna
läkas, förstörda städer kunna återuppbyggas, men en
urkund, ryckt ur forskarens hand och för alltid tillintetgjord,
kan icke återköpas med blod.

I min lefnadsbana efterlämnade Möller ett varaktigt
spår. Jag kände från denna tid en fruktan, som jag ej
kunde öfvervinna, för att förbättra bibelordet, och kastade

5. — Sägner i dimman.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free