- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
II:345

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. En gammal hofmans död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

man ... stor vän af könet ... nå nå, min unga vän ...
ni är präst ... låt oss tala om något annat ... Jag
känner mig nu ... mycket stärkt af hvilan ... Vore ni
läkare, skulle jag försäkra er, att ni ... ej ännu på
några år ... får det nöjet att förpassa mig ... till evigheten.
Ser ni ... min vän, jag är ... filosof ... jag
fruktar inte ... döden, men förlåt mig ... det ämnet
är ... ruskigt, och ... en gammal hofman, som jag ... väljer
gärna gladare ämnen i fruntimmerssällskap. Apropos,
jag påminner mig just ... en anekdot om ... Lehnberg.
Ni känner ju Lehnberg ... hans predikningar
åtminstone ... Han skulle engång skrifta en fröken ...
Psilanderhjelm ...

Så långt hade baronen hunnit i sin dödsberedelse,
då han blef afbruten af hushållerskan, som i ursinnig
förtviflan instörtade, ropande:

– Hjälp! baron, hjälp! De ha mördat vår son,
vår Sebastian! Han ligger härute död, ihjälslagen,
ihjälfrusen, hjälp, baron! hjälp! De vilja mörda oss alla!

Under det att baronen talade, hade han röjt denna
tilltagande matthet, som är en följd af nervernas
förslappande efter en onaturlig retning. Man vet att detta
tillstånd medför den yttersta ömtålighet för alla intryck.
Örat pinas af en flugas surrande; en kullfallen stol kan
skrämma den svage till döds. Hushållerskans inrusande
och häftiga rop, som kommo äfven de friska att blekna,
måste på den sjuke verka hastigt och våldsamt. Han
satte sig plötsligt upp, hans ögon stirrade mot dörren,
han ville säga något, men tungan vägrade sin tjenst,
hans kind blef snöhvit, en lindrig darrning skakade hans
kropp, och han föll tillbaka utan ett ljud.

Alla omsorger användes för att återkalla honom till
lifvet. Åderlåtning, slagvatten – allt förgäfves.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/b0345.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free