- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
II:323

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. En upptäckt och en ingifvelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nu däremot tvekade han och teg några ögonblick
stum. Därpå föll han till Lottens fötter och sade:

– Ni är en Guds ängel, mamsell, och jag – jag
är en usling! Jag har varit med om er död, men vid
Gud, den som kröker ett hår på ert hufvud, han skall
hädanefter få med mig att göra! Förlåt mig, mamsell,
förlåt mig! Ser ni, jag är en skurk från barndomen,
född och uppfödd i ondska och egennytta, men när ni
talar så där till mig, när ni kallar mig en redlig man,
då känner jag, att också jag kunde vara en bättre människa,
om icke ... Kan ni förlåta mig?

I detta ögonblick var Lotten vacker. Det gifves en
själens adel, som stundom går i arf inom vissa familjer
och förutom hvilken namnets adel är mindre än intet.
Man kunde säga att Lotten, sådan hon stod där med sin
lugna, värdiga hållning, hade något i vacker mening aristokratiskt,
något som påminde om att hon var den sista
legitima afkomlingen på mödernet af en ädel familj. Den
råe brottslingen vid hennes fötter kände detta, likasom
af instinkt, och hans hufvud böjde sig än djupare, när
han sade: kan ni förlåta mig?

– Stå upp! sade den unga flickan med samma lugn. – Gud
allena dömer afsikten, och mig har ni intet ondt
gjort. Vet ni hvilka vi äro?

– Jag vet det, mamsell! svarade Sebastian, i det
han långsamt uppreste sig.

– Nåväl, då behöfver jag icke säga er, att här i
denna säng sofver öfverstinnan Drakenhjelm, som efter
all mänsklig lag borde vara ägarinna till detta gods.
Men tro icke att vi hitkommit för att göra anspråk på
något arf. Nej, herr inspektor, min mormor och jag
ha nog af vår tarfliga utkomst; vi begära intet af gamla
baron, icke engång rättvisa. Slumpen har fört oss hit;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/b0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free