- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
II:280

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Nattfrämmande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som på det lifligaste upprörde mig. Det föll sig nämligen
så, att vi talade om forna tider, och helt oförmodadt
inföll klockaremor: Har nådig öfverstinnan aldrig sedan
fått reda på sin vigselattest? – Min vigselattest? frågade
jag förundrad. – Ja den måtte väl finnas, sade hon,
efter jag engång hörde salig majoren säga: Hvar tusan
d-r har Drakenhjelm gjort af med vigselattesten? Det är
synd och skam att man skall drifva hans änka från
Rautakylä; och likväl har Drakenhjelm själf visat mig
attesten engång när vi hade några ungkarlsupptåg för
oss och han, för att inte behöfva vara med, i tysthet
hviskade åt mig att han var gift.

– Så besynnerligt! Men att den hederlige majoren
icke vittnade detta till mormors fördel!

– Du må väl säga, Lotten! – Men, tillade klockaremor,
majoren kunde inte svära på den saken, ty först
och främst voro herrarne vid det tillfället något muntra,
och sen så såg han attesten utan att läsa den och tog
alltsamman för ett skämt. – Emellertid kan du förstå,
Lotten, att denna underrättelse åter lifvade alla gamla
minnen och länge vissnade förhoppningar i min själ.
Jag greps af en oemotståndlig lust att resa till Hammila
och af gamla majorskan utforska hvad hon möjligen vet
om denna sällsamma attest, om hvars tillvaro jag härtills
icke haft någon aning.

I detta ögonblick stannade släden ånyo och blef,
efter några fruktlösa ryckningar af hästen i redet,
kvarsittande. Lotten såg ut. Thomas stod till medjan i
drifvan och matade åt hästen en kaka bröd. Men denna
visade ingen hunger; han klippte med öronen, flåsade
med näsborrarna och skälfde i alla lemmar. Snart upptäckte
man orsaken. Tre eller fyra stora vargar visade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/b0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free