Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Isfärden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Lotten du, jag kallar honom så, emedan vi blott
några timmar voro förtrogna som makar. Hans öde –
ack, däröfver har jag hittills med afsikt lämnat dig i
okunnighet. Länge sväfvade jag själf däröfver i den
grymmaste ovisshet, men slutligen kunde den förfärliga
sanningen icke längre döljas. Han hade blifvit anklagad
och arresterad som en af hufvudmännen i sammansvärjningen
och slutligen – fatta mod, mitt barn, och hör
med ståndaktighet din morfars öde – slutligen föll hans
hufvud på stupstocken.
– Å, det är grymt! Hvad du lidit, mormor!
– Ja, det var grymt. Men Gustaf III var icke
grym, han förlät mycket. Rikets bestånd fordrade ett
offer, och om Anjalaförbundet var en förvillelse, så delades
denna af mången annan, som trodde sig ärligt tjena
sitt fädernesland. Du ser, jag har burit bördan af detta
minne i femtio år och lefver ännu. Din morfar, Lotten,
föll icke som en brottsling i vanlig mening. Hans brott
var en politisk illusion. Men icke alla hade baron Gustafs
mod och öppenhet. De flesta öfriga, som tänkte lika
med honom, rymde från landet eller höllo sig försiktigt
i skuggan och gingo fria; andra befläckade sig med det
skändliga lönnmord, som mer än tre år därefter slöt
Gustaf III:s dagar. Ofta sade jag sedan till mig själf:
min make föll för bödelns hand, men hade han lefvat,
så skulle han måhända ha besparat adeln en så skymflig
fläck på dess ära, som ett konungamord.
– Och hur gick det sedan med mormor själf?
– Jag bodde några år på Rautakylä, ensam och
obemärkt som en sörjande änka. Då inträffade konungens
död om våren 92. Baron Magnus, som genom sitt slöseri
hopat ofantliga skulder, dem konungen flera gånger betalat,
såg sig nu plötsligen utan räddning ruinerad och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
