- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
II:90

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Vid riksgränsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och en så fruktansvärd motståndarinna som hans styfmor.
Nu lämnades honom intet val. Han kunde icke angifva
det förrädiska brefvet, utan att blottställa sin familj.
Han kunde ej förtiga dess innehåll, utan att blottställa
konungens sak och landets välfärd. Han kunde ej vända
sig till baron Hastfehr, hvilken omtalades i brefvet såsom
vacklande mellan vän oeh fiende, ej heller till sin far,
som i sin lyckliga okunnighet hvarken hade håg eller
hufvud att blanda sig i politiska ränker. Det fanns
endast en utväg, nämligen att vända sig till brefskrifvarinnan
själf och försöka antingen att beveka henne,
eller att skrämma henne.

Lennart valde detta senare medel; med hvilken
framgång är lätt att ana. Den stolta frun på Rautasaari
lämnade honom snarare som segrarinna än som besegrad.
Han insåg att han kommit till korta i första fäktningen,
men han hade likväl omintetgjort den förrädiska sammankomsten
på ön och var ingalunda hugad att gifva spelet
förloradt. Till Nyslott lydde hans order; där kunde
han få tillfälle att rådgöra med någon konungen tillgifven
officer och yppa åtminstone en del af sin hemlighet.
Men först ville han gifva sin far en vink om de faror,
som hotade att förr eller senare störa den ärlige veteranens
ålderdoms lugn.

När Lennart inträdde på gården, fann han majoren
vid bästa lynne, kommenderande hushållerskan att dela
ut brännvin åt folket. Till hans briljanta humör bidrogo
två omständigheter: den ena att regnet uteblifvit, den
andra att matkorgen var återburen från stranden. Okunnig
om fiendens aptit på länder, endast han fick tillfredsställa
sin egen på köttbullar, bekymrade honom föga de åskmoln
som hotade riket, endast han lyckades bärga sitt
hö torrt i ladorna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/b0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free