- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
I:332

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Lille Georg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och doktorn gick förgrymmad till sina patienter,
medan den gamla hushållerskan, nedslagen, förkrossad,
gick att tillreda hönssoppa åt sin lille Georg.

*



Landkriget fördes under Augusti och September
månader 1789 med samma svaga, spridda, resultatlösa
marscher vid gränserna, som förut. Den 24 Augusti
angreps svenska skärgårdsflottan under amiral Ehrensvärd
af en öfverlägsen fientlig flotta vid Svensksund. Det första
anfallet afslogs segerrikt, Ehrensvärd, hotad af fiendens
hufvudstyrka, ville draga sig tillbaka med de tagna priserna,
men konungen, som från Kotkas stränder bevittnat
segern, befallde honom upptaga striden äfven mot hufvudstyrkan.
Följden blef ett nederlag, och Ehrensvärd
prisade sig lycklig att den 25 Augusti kunna rädda en
svag återstod af sin slagna flotta till Svartholm.

Hela Oktober månad förblefvo de stridande arméerna
stilla i sina läger och gingo därpå i vinterkvarter. Doktor
Ekströmer lyckades nu erhålla permission, för att odelad
kunna egna sig åt sina patienter på Nattsjö. Jack och
hans dragoner voro längesedan borta i tjenstgöring.

De tjugu årens ungdomskraft stred en hård kamp
mot följderna af kanonkulan. Den bleka höstsolen såg
in genom rutorna på en slagen yngling, som dag efter
dag, vecka efter vecka icke förbättrades, snarare blef
alltmera kraftlös och tung i sitt sjuka hufvud. Han
vårdades i Vernas rum, talade icke mer och tynade medvetslös
bort. Allt i denna lilla förtjusande bostad måste
nu vara ljudlöst tyst; icke ett steg fick höras mot mattorna,
icke en regnskur smattra mot fönstren, icke en
kvarlefvande fluga surra mot sänggardinen. Det var en
nästan hopplös, men icke fruktlös tystnad, ty under dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/a0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free