Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Förbytta roller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att den stumma biktade för den döfve sitt hjärta, och
det var nog för honom.
För Verna var det ej nog. För att kunna älska
henne tillbaka, måste han veta, att hon icke mer var
den förra beklagansvärda, vanlottade, som blott kunde
göra anspråk på hans medlidande. Han måste veta, att
hon var, eller skulle blifva hans jämlike, hvilken han
kunde anförtro allt och som kunde besvara förtroendet.
Men huru underrätta honom därom?
Hon fattade cittran och spelade en melodi. Han såg
det med nöje, men utan förvåning. Hon hade ju spelat
förr, och han hörde icke nu, att cittran var stämd.
När detta misslyckades, företog sig Verna det djärfva
försöket att sjunga. Det lyckades icke bättre; han hörde
det icke.
Hon måste åter pröfva den ovana talekonsten. Hon
fattade båda hans händer, där han satt bredvid henne
på soffan, och begynte en af dessa barnsliga talöfningar,
hvilka hon dittills vågat endast när ingen hörde henne.
Hon sade till honom med ett naivt bemödande att besegra
de motsträfviga konsonanterna:
– Jag älskar dig (dessa ord gingo förträffligt, men
de följande stretade mot). Jag... vill... du... älska...
mig... Jag... vill... du... beskydda... mig. Jag vill
... du blifva... frisk... Gud... göra dig... frisk... Du
lycklig... Verna lycklig.
Det var en skön älfva, som första gången stammade
människors språk. Hvad hade icke Göran Ros velat
gifva för att höra dessa ord, hvilkas mening han gissat
af den strålande blicken och de rodnande kinderna!
Han hörde dem icke, men han varseblef nu, att hans
stumma fé kunde tala. Öfverraskad, hänryckt ända till
tårar, följde han dessa hulda läppars rörelser, glömmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
