Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Förbytta roller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Hvila dig, Göran! sade Jack Peura, pekande på
bädden, när de införts uti kaptenens toma bostad, ty på
Nattsjö fanns intet gästrum.
Och Göran Ros behöfde hvila efter den ansträngande
ridten. Han var endast skuggan af sig själf för två
månader sedan, blek, aftärd, stapplande, hufvudet tungt,
händerna darrande, blicken glanslös. Man uppstår icke
med röda kinder ur en till hälften igenmyllad graf. Sådant
är kriget, alltid en Moloch. Kaipiais hade tagit
hans ungdoms blomma.
Han hade sofvit en timme, när han, stärkt af hvilan,
uppstod, gick till Vernas rum och fann henne ensam.
Hvilket olika möte nu och en morgon i Juni! Det var
åskväder då, men sol bakom molnen, sol i två unga
hjärtan. Nu var höst ute, höst i ett hjärta om tjugu år.
Hon hörde hans steg i trappan, hon gick till hans
möte med utbredd famn, men när hon såg honom afklädd
den resdräkt, som dolt hans gestalt vid ankomsten, tog
hon ett steg tillbaka, hennes kinder bleknade, hennes utbredda
armar sänktes. Han fattade hennes hand, kysste
den stum och skref på ett pappersblad följande ord:
»Nu dela vi samma lott. Jag hör lika litet som
du. Älskade syster, jag är din bror.»
Han visste ej, att deras lott blifvit så oväntadt ombytt.
Nu saknade han hvad hon hade återfått.
Verna tog papperet, rodnade och bleknade åter. Hon
kunde ej läsa det, hade aldrig skrifvit, aldrig fått något
bref. Hon såg frågande på honom, såg åter på bladet
och åter på honom. De förstodo icke hvarandra och
betraktade hvarandra under förvånad tystnad.
Snart voro dock Vernas händer i liflig rörelse. Hon
frågade honom med sitt teckenspråk hvarför han ej talade
till henne och berättade med glädjestrålande ögon, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
