Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Frågor och flykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverdrift som förut hans svartsjuka misstro. Nu var
han svartsjuk på Rebecka, på tjenarne, på allt och alla
som omgåfvo föremålet för hans faderliga omsorger. Nu
kände han sig i stånd att nedskjuta den oförsiktige, som
vågade i Vernas närvaro väcka det minsta buller eller
ens uttala ett ord med mer än hviskande stämma. Nu
skulle hon endast omgifvas af småleende godhet, tyst
vänlighet; alla hennes önskningar skulle nu uppfyllas,
utom den enda att lämna gården eller mottaga besök.
All upptänklig vård slösades på hennes älsklingar, rosorna.
Ramström, hvilken med sina andra befattningar äfven
förenade den af en skicklig trädgårdsmästare, utsändes
att eröfra åt Nattsjö allt hvad Finland eller Stockholm
i denna gren af blomsterodlingen ägde rarast och dyrbarast.
Till och med från Petersburg anlände, man visste
ej huru, de praktfullaste arter af rosornas talrika släkte.
Trädgården med dess drifhus stod i skönare skrud än
någonsin, och Verna skulle ha upplefvat den sorgfriaste,
lyckligaste tid af sitt unga lif, om hon kunnat lösgöra
sig från minnet af en junimorgon, som utgjort en vändpunkt
i hennes tillvaro.
Sommaren var ostadig, skiftevis regnig, klar och
varm. Alla vackra morgnar och alla milda kvällar tillbragte
Verna i trädgården ensam med sina rosor, hufvudet
ombundet med den mjuka silkesduk, som skyddade
hennes öron mot blåsten. De finare, sydländska rosenarterna
hade längesedan blommat ut, men den mera
nordiska centifolian fortfor att utveckla sina stora, mörkröda
blommor, blandade med knoppar och spridande sin
doft öfver hela trädgården. En naturlig sympati drog
den unga flickan till knopparna, till det ännu outvecklade,
hoppfulla, löftesrika blomsterbarnet, så skönt i sin oskuld,
så förtjusande i sin lyckliga tro på en evig sommar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
