Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Gåtor och nycklar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
truppen att följa och red i sporrsträck tillbaka till stora
landsvägen.
Doktor Ekströmer, ehuru en skicklig ryttare, kände
ingen lust att afvika från sina bekvämliga vanor för kärlekens
pojkstreck. Han fortsatte i lugnt traf ridten åt
Lappträsk och uppnådde denna ort vid midnattstiden.
Här tog han in i ett godt gästgifveri och hvilade ut efter
den besvärliga resan.
Följande morgon klockan sex stod Göran Ros vid
hans bädd. Dragonerne hade funnit för godt att rasta i
samma by.
– Doktor – sade Göran, numera betydligt lugnare
– tag icke illa upp min häftighet i går afton. Ni
har alltid visat mig vänskap, och tro mig, jag är icke
otacksam.
– Är det du, nattsvärmare? Nå, det gläder mig
att se dig kurerad för kollern. Hvad säger Tibullus:
fovet consilia nox, man gör alltid klokast i att sofva på
saken. Sätt dig, min gosse; studera landshöfdingens intressanta
kungörelser på väggen, medan jag ikläder mig
en värdigare skepnad. Min reskantin står där bredvid
den nedrökta kakelugnen. Servera dig det glas som du
försmådde i går; ett sådant vin dricka endast kungar
och galningar. Jag underlät ej att fylla min flaska på
Nattsjö.
– Ni nämnde i går – återtog Göran, när den makliga
toiletten var slutad – ni yttrade ett par ord om en
intimare förbindelse med familjen på Nattsjö. Skulle det
konvenera er att meddela mig något om denna familj?
– Äro vi åter vid detta kapitel? Låt mig känna
din puls!
Göran framräckte småleende handen, och doktorn
fann pulsen tillfredsställande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
