- Project Runeberg -  Noveller. Band 1-2 /
I:196

(1901) [MARC] [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Riddarne komma till ett förtrolladt slott

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kanna med vatten, lade sin hand förtroligt på Görans
hufvud, undersökte blessyren, aftvättade blodet, hopvek
sin näsduk till en kompress öfver såret, löste en röd
sidenduk från sin hals och band den öfver kompressen.
Hon kunde därvid ej undgå att vidröra ynglingens kind,
men hennes hand darrade icke; intet återsken af hans
rodnad afspeglade sig på hennes lugna panna. Det var
en systers oombedda, milda läkarevård, och när förbandet
var lagdt, lät hon med en uttrycksfull åtbörd förstå, att
såret var icke farligt, det skulle snart vara läkt.

Då intet ljud förnams ifrån dessa vackra läppar,
rann det Göran i hågen, att hans vårdarinna sannolikt
var en utländska, som icke förstod det svenska språket.
Han yttrade sin erkänsla på fransyska - förgäfves;
på tyska - förgäfves; han ihågkom några engelska ord
- lika förgäfves. Han gjorde ett förtvifladt försök med
några bland soldaterne uppsnappade ryska svordomar
- utan framgång. Jack trodde sig hafva funnit nyckeln
till denna obegripliga tystnad och tolkade på finska
sin väns ord. Allt förgäfves; mer än hundrade år hade
förflutit, sedan detta språk varit hemma på fina fröknars
läppar, och hundrade år skulle ännu förgå, innan det
åter blef hemvant där. Den unga flickan betraktade
främlingarne än med en likgiltighet som gränsade till
slöhet, än åter med en otålighet som röjde sig i
hennes lifliga åtbörder. Slutligen sprang hon till en af
häckarna, afbröt två rosor och räckte dem hvardera en,
med frågande blick, liksom ville hon säga: var det detta
ni önskade?

När hon ej i deras uppsyn läste svaret på sin
fråga, tycktes hon erinra sig något annat, vände åter
till den dörr, genom hvilken hon utkommit i trädgården,
och stannade väntande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:04:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topnovel/a0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free