Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Morgonen efter en bal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MORGONEN EFTER EN BAL 181
är man i stånd att försaka allt, uppoffra allt, förgäta
allt, bortkasta sitt lif som en trasa och sitt rykte som
devisen på en karamell, om icke när man är ung?...
Men förlåt! ... Herr major ... madame ... ni vill då
redan lämna oss?...
Och generalskan upptogs nu uteslutande af sina
öfriga gäster, hvilka med någon otålighet afbidat slutet
af detta förtroliga samtal, för att säga farväl.
Doktor Ekströmer bugade sig med sitt vanliga godmodiga,
något satiriska smålöje och sade till sig själf,
medan han knäppte öfverrocken:
- Jaså, jag borde ha gissat det. Hon är kär i
Rosen, följaktligen svartsjuk på hela världen. Sådana
äro kvinnorna. Alltid så oegennyttigt vänskapsfulla för
unga vackra karlar... alltid så ömt uppoffrande för sina
niècer, när de hunnit så långt. Det förstås, det är dock
alltid något af fågel att vara tant, när man ej kan vara
någonting mer. Stackars folk! De fyrtio åren kunna
ej kureras med annat än de sextio åren, och man har
exempel, att icke ens det är alltid tillräckligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
