Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Sista kapitlet: om ungdomsdrömmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SISTA KAPITLET: OM UNGDOMSDRÖMMAR 167
himmelen. Jag har glömt hans namn; han lefde i ett
okunnigt tidehvarf, när man ännu trodde på stjärnornas
inflytande.
- Ja, fader, det är möjligt att ni har rätt. Men
då, när vårt land är omstråladt af ett högre och klarare
ljus, då skall man åter framleta edert namn ur de gamla
böcker och säga till hvarandra: han var den förste lärde
forskaren, som Finland födde åt vetenskapen och världen.
Han var, näst efter Guds ord, den första vishetskällan,
som utsände sina vattubäckar till att befrukta landet.
Såsom han var början, så var ock hans storhet be-
gynnelsens storhet, eftersom all begynnelse måste smälta
is och bryta berg. Han var fattig och förgäten, han
led stundom förföljelse, ofta otack; men se, hvilka ting
han uträttat med sina små hjälpmedel, och se, hvilken
rad af efterföljare han funnit på forskningens bana! Så
är det nu ringa konst eller ära att bygga det färdigt,
som företrädare grundlagt; men det är ära, att bygga en
grund, som består genom tidehvarfven.
- Kära unga fröken, ni sade mig nyss, att jag var
yngre än ni. Men när har väl jag i mina skönaste
ungdomsdrömmar kunnat måla så fagra rosor på afton-
himmelen, som ni nu målar för mig vid horisonten af
eftervärlden? Tack för att ni gjort en gammal, fattig
man rikare och lyckligare än mången som vandrar i lifvets
fagraste blomning! Solen går ned; låt oss prisa Gud!
Och såsom hade hela naturen villigt följt denna
uppmaning, spred sig vid den gamle mästarens ord ett
glödande skimmer öfver hafsviken, stränderna, bergen
och skogarna. Näktergalen slog sin drill i en hög ek
vid hafsstranden; talltrasten besvarade hans hälsning
från en fura på berget; brudvisor ljödo frän Trollböle
gård, och vallflickan, som icke var bjuden till bröllopet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
