Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Bref från fröken Kerstin Fleming till hennes moder fru Anna Gyllenbögel, född Horn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BREF FRÅN FRÖKEN KERSTIN FLEMING 129
begära det i brådkaste, menandes att onda tidender
komma alltid för bittida. Vi talade första dagarna om
de glada dagar, när vi lekte som barn tillsamman, och
om gamla drottningen och om k. fru Moders hälsa och
min salige frände herr Evert och om herr Jakob Pontus-
son och andre krigshjältar, men intet kny om konungen
eller det oss båda närmast på hjärtat låg.
När vi så i try dagar lekt främmande, tog jag mod
till mig och sade om kvällen, när hon följde mig till
min sofkammare, att hon skulle nu vara min allra-
käraste vän, som hon alltid varit, och höra det som jag
hade att henne förtro af mitt hjärtas fullhet. Hvarpå
hon svarade, att hon nog visste hvarom det var, men
det kunde så gärna vara osagdt till evig tid, efter det
intet godt kunde vara. Gud skulle nog hjälpa henne
att bära det värsta, om så blefve nödigt.
Jag sade till henne: allt därför är jag nu hitkommen,
att du skall få veta det värsta af mig och ingen annan,
ty om hela världen sade dig det, skulle du intet tro
det, men mig skall du tro. Och när jag sagt dig det
värsta, skall jag ock säga dig det som bättre är, näm-
ligen att du härefter blifver besparad mycken sorg och
ovisshet, så att du kan vända dig helt till Gud och vara
förnöjd med hvad hans goda, behageliga vilja är. Ty
allenast med ett sådant sinnelag skall lyckan på sistone
falla dig stadigt till.
Vid de orden drog jag henne ned att sitta vid
min sida, och hon lät det utan motstånd ske. Då för-
täljde jag henne allt hvad k. fru Moder redan vet om
konungens tal med mig på Kymmenegård och dolde
där intet. Vid jag talade, färgades hennes bleka kinder
röda, och jag förnam, att hvad hon än väntat, hade hon
icke väntat sig att detta få höra. Hon svarade intet ett
9. - Noveller. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
