Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Öm färden till Ekenäs och om ett kronans skepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OM FÄRDEN TILL EKENÄS OCh OM ETT KRONANS SKEPP 29
Befallningen måste åtlydas. Efter en kvart timmes väntan
sågos några män och fruntimmer nedstiga från fartyget
i en väntande slup; vägvisaren satte sig i rörelse, slupen
följde, och båda nalkades utan äfventyr bryggan vid
stadens hamn.
Ekenäs, som då räknade en ålder af vidpass hun-
drade år, hade placerat sig vackert och fördelaktigt vid
mynningen af den långt inskjutande Pojo viken, men
herrarne på Raseborg och kronans välmenta handels-
reglementen hade sörjt för att staden ännu knappt
öfverskridit den anspråkslösa betydelsen af en medel-
måttig köping. Dess små fartyg seglade på Reval och
Stockholm, staden låg i beständig delo med de mäktige
grefvarne Leijonhufvud, hvilka vid denna tid betraktade
Ekenäs såsom ett slags svamp, hvars naturliga bestäm-
melse var att utpressas och fylla den ofta toma grefliga
kassakistan. År 1614 hade staden fått en by i förläning
af konungen, som också med all nådig bevågenhet för-
bjöd Stockholms köpmansdrängar att olofligen fiska i
stadens vatten, likasom Åbo och Revals uppköpare för-
bjödos att idka landthandel i stadens närhet. Men allt
detta båtade icke bättre, än att en kunglig skrifvelse
vid samma tid förmanade borgmästare och råd att till
staden med dess fyrtiofyra hjonelag anskaffa skräddare,
skomakare, skinnare, smeder, svarfvare, bakare, slaktare
och andra sådana för stadens välfärd oumbärlige med-
borgare. Lämningarna af en då redan förgäten borg
dominerade staden från slottsbacken; den lilla oansen-
liga träkyrkan, som snart, genom en annan Leijon-
hufvuds frikostighet, skulle få en värdigare efterträdare
af sten, höjde sig obetydligt på sluttningen öfver de låga
trähusen, täckta med takved. Men mellan dessa låga
hus utbredde sig vid stadens sjutton gator så många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
